2006-02-26T15:17:00.000+01:00

( Copyright © Pioter Janeling )

Kriget rasar och han befinner sig mitt i larmet av tusen oljud. Han har varit där förut, på samma plats. 32 dagar sedan fanns inga soldater eller maskiner i området. Nu finns knappt växtlighet kvar på marken efter alla krevader från osmobomber och pulsvapen. Han vred på huvudet för att kontrollera statusrapporterna från Commandot. Inget nytt på den västfronten, tänkte han. Det var ett gammalt uttryck och han visste inte riktigt var det kom ifrån. Vissa sade att det härrörde ur en Tellisk bok. Rena jiddret. Skimret från närskyddet utanför hans tunga pansar glödde svagt morrande i brunt, samma nyans som terrängen. Då visste man som pilot att skyddet var operativt och den gav ett visst kamouflage mot spanande ögon utan bildförstärkning. Han stängde av ljudet från utsidan och försökte koppla av en millisekund för att få en möjlighet att se ljudet av ”de osynliga” igen. Ingen hade någonsin sett dem.
-De djävulska mördarna vi kommit för att utrota, brukade chefen för Andra Commandot skandera.
-Anledningen för att vi överhuvudtaget var här, brukade han tänka innan tankepratarna började protestera.
För det mesta talade han till dem som hade den förmågan för att reta gallfeber på dessa typer men han kunde överraska med att tänka oerhört tydligt bara-för-att. De vapentyper som skickade projektiler oroade han sig aldrig för. Pulsvapen och granater utgjorde inte heller något hot mot hans stridsmaskin, Ksokan. Hans modell hade utvecklats under de senaste fem skövlingarna av varelser som behövde raderas från någon planets yta. Han hade finslipat alla funktioner med sin grupp till den milda grad att hans maskin fick och utförde order som normalt sett gavs till större förband eller flera grupper av Ksokaner. När en maskin befann sig under transport eller regenererade så kunde manskap beundra dess styrka eller storlek. Kanske både och, men vanliga logiska varelser upplevde oftast död och skräck från en Ksokan i operativt läge. En Ksokan var inget annat än ett vapen som avlägsnade alla former av organismer eller levande materia. Död och förintelse var dess enda syfte och mål. Om någon skulle försöka beskriva en sådan stridsmaskin var orden ofta många och rabblade upp de vapen och don som syntes hellre än att likna den vid någonting annat. Ett flygskepp flög och landade. En gammal stridsvagn förflyttade sig på marken men en Ksokan kunde göra både och plus en massa andra saker som de flesta andra enklare vapen och system gjorde såsom båtar, bilar och grävare. En universalmaskin som gjorde det den skulle och behövdes andra utföranden så byggde den om sig efter önskemål. Inte direkt på eget initiativ, för det hade testats med misslyckat resultat. Operatören eller piloten som han ville kalla sig behövde ge den ordern till Ksokansystemet för att den skulle verkställas. Nu funderade han inte länge på maskinens inställningar. Den sista föll på plats efter en klar tanke. Då upptäckte han den sista av de osynligt anfallande. De tillbakaryckte förmodligen till en plats utanför den omedelbara stridshettan. Inga varelser hade sett dessa odjur vid sina anfall. Nu hade han gjort det för första gången. Tidigare hade han gjort en miss vid en fältreparation av en sändare under förra bataljen. Då hade han kunnat se de osynligas turbulens eller rättare sagt, kölvatten med sin passiva sonar. Det blev som ett slags interferens av osmobombens styrsändare som skulle guida överraskningen till dess slutdestination. Ett slags eko av det fientliga kamouflagets energi, trodde han. Sonaren hade varit inställd på grunddata för kalibrering under transport efter en skarp detonation som ruskat om i Ksokanens omgivning. Den hade helt enkelt nollställts och bootat om. Detta utgjorde goda ting för honom när han såg spår av vad ingen annan tidigare sett. Med ett par snabba val skickades två osmobombers projektiler iväg för att förvirra de osynliga. Det tredje vapnet var avgörande för fortsättningen av utrotningen. Om det skadade de osynliga så hade man kommit dem på spåren. Därför skickade han iväg vapnet som inte hunnits ges ett namn. Han kallade den för Speedy Gonzales. Det var den mest otroligt töntiga figur han mött i historieinformationen under utbildningen som ung kadett.
-Herr Gonzales kommer grilla dessa kräk, sade vapenbyggarna men han hade inte reflekterat nämnvärt.
-Bara de gör jobbet enkelt för mig, gav han dem till svar.
-Stick inte upp huvudet när den drar igång bara, för då kopplar den ur närskyddet ett par millisekunder, anmärkte de. Bra att ni sa det, tänkte han när de proppade in två hundra i en av Ksokanens vapenmagasin under en stridspaus. Han sket fullständigt i vad de hade sagt och styrde om energi till fronten av närskyddet för att själv kunna se hur allt fortlöpte. Tyvärr hann de andra osynliga undan efter att ha anpassat sitt skydd märkbart snabbt vid den första osmoimplosionen. Eftersläntraren av odjuren fick dock smaka på Herr Gonzales krävande urladdning. Det var som om allt blixtrade till i ett blått hav av frenetiskt klotformade brisader.
--Jäklar, den bara försvann och nu är den inte osynlig längre. De andra är borta men nu står detta fula odjur och svajar ett par sekunder till innan osmobomberna från de andra flygskeppen gör slutfärs av bestens kropp. Taccer tänkte högt.
-Jaha, det blir väl en medalj till, sa Tar från understödsskeppet.
-Äh, det kan vara. Jag vill få slut på det här. Skicka rapporten till Commandot så vi får ett utredande dokument snarast.
-Ska bli! Kommunikationen avslutades med ett gnissel.
Monstret trasades sönder för att sen brännas och slutligen försvinna i positroner.
-Rätt åt dig, din skurk, skrek han rakt ut så att Ksokanen hoppade till av förvåning.
Han var en av vildhjärnorna som var chef över den 17:e Ksokanen i detta solsystem. Han hade ett namn men de flesta sade bara han. Taccer fick aldrig något förnamn. Han var en produkt som inte hade annat än huvudnamn och ett enda syfte. Att krossa motstånd som ingen annan eller annat för den delen klarade av.

De osynliga Intromaderna hade snabbt acklimatiserat sina närskydd men en spanare hade tappat kontrollen över sitt energiflöde till den omgivande barriären av ljus som speglade miljön och gjorde dem osynliga för allt.
-Inte riktigt allt, brummade spaningschefen för det förband som förlorat sin tappra soldat.
-Vi vet, anmärkte ledaren för Maderstyrkan på denna planet. Vi har meddelat misslyckandet till alla andra styrkor direkt efter det att er rapport kom in.
Att dessa stora elaka varelser brukade kalla sig Intromader berodde på att de alltid invaderade en population med sina gener genom mat som invånarna i populationen förtärde. Det utgjorde allt som behövdes för att låta en Mader växa till en fullständig best på två ton av ben och muskler. Sedan var de enkelt att överta en civilisation. Vapnen fanns i dess egen kropp även all teknik som behövdes för att rumla fram och plöja ner en stad, ett land och en planet. Maderkrigare kom i alla färger och kombinationer. Vilken population som var bäst lämpad att klona fram sin egen starka art baserades främst på två saker. Vilken intelligens som var utvecklad och om det fanns fler en fyra extremiteter. Mader har ingen nytta av varelser som varken har en god utvecklad jaktinstinkt och befinner sig långt ner i näringskedjan. När en varelse blir smittad av madergener så tar dess cellkod över den försatta tillväxten. Allt förändrades till en Maders fördel men det centrala nervsystemet och normala sinnen var inte något som kunde utvecklas nämnvärt i jämförelse med resterande kroppen. En fullvuxen Mader hade minst tre vapenlemmar och alltid en transportlem. Fanns det fler extremiteter för utveckling så blev de vapenlemmar. Alla centrala nervsystem samlades i centrum av det pansarskal som omgärdade hela kroppen. Hur det var möjligt att kunna stärka en harmlös varelses lekamen till det milda grad att allt blev en mördarmaskin skulle det bli mycket huvudkliande för Commandot. Det var inte självklart att en organism kunde framställa både teknik och organ från bara gener men det skulle andra Commandot surt få erfara efter alldeles för lång tid av undersökande verksamhet. Sent omsider skulle man förstå att det var från energi ur en källa som fanns alldeles i närheten av allt levande. Vad man skulle ha svårt att begripa var varför och vem eller vad som hittade på eller startade detta evinnerliga dödande. Maderkolonier hade i huvudsak ett syfte, att bli starka och livskraftiga för att fortsätta elvolvera nya underarter. Tyvärr så fanns det ingen plan, ingen moder Mader som gav liv åt stammen av uräckliga soldater. Man skulle vara tvungna att göra djupdykningar i en Maders meta-anatomi för att hitta ledtrådar till lösningen och förintelsen av ohyran som nu utgjorde ett allvarligt hot mot just detta solsystem med en jättestjärna och 45 planeter varav 13 var bebodda av den centrala varelse som styrde och ställde just detta system. Mader var ett ord som för Commandot betydde truppförflyttningar och krig medan för Maderssläktet själva var det gutturala oljud eller uttryck som de utstötte när de krigade som mest i frenetisk lust att döda och förgöra. Commandot hade inte en aning om att båda parter använde samma ord med snarlik betydelse.

Han tänkte att Ksokanen skulle ställa sig på en plats i transport- och understödsskeppet som passade. Maskinen landade hårt och slog nästan över innan två stela stöttor flög ut och fungerade som landningsställ. Ta det lugnt, tänkte han och fick en liten stöt som svar.
-Ok, då ska jag ducka lite bättre nästa gång jag drar av Herr Gonzales.
En tung suck med en aning mer ljus var vad han fick till svar.
-Nästa gång, sa han. Nästa gång vill jag avvakta lite till innan vi gör slut på fegisarna. Vi behöver allt tid vi kan få för att analysera monstren.
Han visste att de hade mycket bra processer som bidrog till en kvalificerad rapport men han var klar över att ju mer tid man förfogade över så förbättrades rapporten avsevärt. Taccer blinkade på det sätt man gjorde för att synkontrollen skulle tas bort runt ögonen. De resterande anslutningarna ur hans kropp kopplade Ksokanens system ur själv då den märkte att allt var i sin ordning och han samlade tanken till viljan att komma av farkosten. Den omslutande tjocka vätska, som var förbindelseyta mellan piloten och Ksokanen i ”cockpit” rann tillbaks in i förvaringsläge. Varsamt ställde han sig på fast mark efter de samarbetade med den nya upphängning som lyfte ner Taccer från den höjd han befann sig på. I detta fall var det 13 meter upp över plan yta.
-Det var som fan, utbrast ställföreträdande chefen för denna utomordentliga stridsmaskin.
-Schysst va, tillkännagav han snabbt med en glad min. Vi gjorde den tillsammans i en liten paus förra uppehållet. Jag ville kliva ur men Okso hade placerat oss för högt på grund av terrängen oländighet. Då ville jag hänga i lianer som en spektakulär figur jag har haft i huvudet ett tag. Lösningen blev detta. En slags sele som en liten hand på ändan av våra tentakler.
Han skrattade tillsammans med stf. chefen så de övriga som kom frågade vad som stod på och fick en liknande förklaring och kunde hänga på i humorn. Alla kom av sig en aning då de plötsligt märkte att Ksokanen, Okso hoppade så det bullrade i skeppet.
-Det var roligt eller hur, gapflabbade Taccer till Okso.
Stf. chefen vek sig dubbel så att han blev fullt synlig i skärmarna hos stridsledningen då de ville veta varför skeppet larmade för upprepande kollisioner inifrån skrovet. Taccer förklarade stapplande att den 17:e Ksokanen var ivrig att få slutrapporten från striden.
-Den var på väg, sade högsta chefen i ledningen med ett förvånat uttryck.
Okso var ett namn som betydde hemsk på singuljanska. Han hade tagit det därför att det var på den planet Okso hade färdigställts på, Zynkul i systemets fjärde planet från stjärnan Holéa. Zynkul var en hemsk planet. Singuljaner var det folk som härskade i systemet och de hade ett huvudspråk som talades i första hand av de flesta. Som alla andra civilisationer så fanns det underkulturer som bidade sin tid men man hade haft en lång kontinuerlig fred och samlade sig under ett gemensamt styre som var decentraliserat utöver hela systemet. Himla bra sätt att utöva makten på, tyckte han. Okso lugnade ner sig då rapporterna ramlade in genom processernas flöde. Datorer brukade Taccer rätta men det var fel. Det fanns inga gamla datorer. Det var sammanhängande processer av information och slutsatser i ett evinnerligt nätverk i sju dimensioner, en nätgrid. Han hade lärt sig att det bara fanns fyra X, Y, Z och tidsrymd. Han hade inte förmågan att se de andra tre då de skapades i sannolikhetsrum, överliggandetid och antimateria. Hur man räknade ut koordinater och anslutningar visste han med matematiska termer men hur man undvek att befinna sig i en nätpassage hade han ingen aning om. Tyvärr hade Okso tokdille på att förvirra passager i näten då Taccer ville passa på att få infoströmmar så ofta som möjligt. De automatiska gridhörn eller nätroutrar som han kallade dem kopplades ner på två röda när den 17:e började härja i trafiken. Okso behövde bara en röd millisekund men han tvingade maskinen till en halv till bara-för-att. Normalt befanns han sig i svävande ställning nära centrum på Okso, vilket egentligen var ”cockpit”. Den flöt omkring på den plats som var bäst skyddad för tillfället. Då kunde han dela på informationen direkt via det gemensamma minne som skapats för dem. Taccer hade en avvikelse. Han var från en avlägsen planet som mest bestod av vatten. Den härskande varelsen kallade sin planet Jorden. Han hade rövats bort i tidig ålder för att han var en diskrepans hos dem som kallade sig människor. Taccer fick namnet efter de beräkningar som alltid gjordes på foster hos den bärande. En översättning kunde vara nära eller i centrum beroende på vilket talat språk som valdes. På Tellus brukade de bärande kallas för kvinnor. Annars fanns fostret i vanliga behållare, som brukligt på andra platser i det kända kosmos eller universum som de intellektuella människorna definierade saken. Att bära på ett foster var riskabelt på många sätt. Någon kunde röva bort det genom spektakulära scener. Ett universa var något helt annat för Taccer. Det var transportytan som de flesta farkoster förflyttade sig genom mellan platser i kosmos. Mänsklig teknik och vetenskap var inte riktigt utvecklad för att utnyttja dessa formler. Den teknologin och materia hade än inte varit läge att presentera för den krigiska arten. De fick fortfarande hålla på med att leta syreväteansamlingar på de egna planeterna ett tag till, ansåg man i kosmos intragalaktiska råd, KIR. Man hade inte stoppat utvecklingen av marktransporter men Tellianer var fortfarande enträgna att bibehålla en slags miljöbov till maskin som förbrände vätskor av det dyrbaraste sediment människor hade hittat. Mänsklig forskning hade fullt sjå att övertyga varandra om varför Tellianskt klimat förändrades så nyckfullt. Andra Commandot visste att det var Jordens normala cykel på 13000 jordår som atmosfärfluktuationer gjorde sig gällande med is eller värma. De futtiga 100 år som man räknade på hade ingen och ringa betydelse. Vänta bara tills de fick en stenkropp i lagom storlek från asteroidbältet att brottas med. Efter en sådan träff kunde man snacka om förändringar i klimatet. Taccers avvikelse hade egentligen inte märkts på Tellus förrän han kommit ur den juvenila åldern. Då skulle han bli utstött för hans förmåga att ta in samtliga intryck från omgivningen och omsätta dem i handling. Han skulle ha blivit inläst efter att berövat andra människor på deras heder och göra det utan samvete. En annan kraftig avvikelse var de utskott som fanns runt bringan och halsen på den mänskliga varelsen. De hade planterats in genom operation i den kvinna som bar fostret. Andra Commandots ledning hade beordrat det efter de tester som fostret klarade av med strålade resultat, varje gång. Tyvärr hade de fått hämta kvinnan eller mamman som Taccer ville kalla den och genomföra operationen i en farkost som inte kunde liknas med något annat än knasigt på Jorden. Taccer hade sedan växt till en liten och särdeles grym varelse i släktet människa. All den uppståndelse det fört med sig på Tellus var värd på alla sätt. Ufo och aliens, bortförande och magiska varelser. Allt var iscensatt på ett sådant sätt så det skulle stämma överens med det som var vanligt i den jordiska historien. Han var den andra ur den mänskliga stammen. Den första togs ut förra jordåret. Det var märkligt att framavla två möjliga men helt ok för det behövdes kraftiga krigare från detta ställe. Man skulle kunnat tro att Tellus var en idyll men den hade blivit mycket brutal och grym. Normalt hade KIR förhindrat detta med någon annan plan än innevarande men just nu hade galaxen stora problem med Mader. De var ett nytt och krävande problem. Då kunde exceptionella människor vara till ansenlig nytta. Rådet hade upptäckt att den mänskliga stammen var otroligt bra på att göra fler saker samtidigt. Tyvärr var de inte färdiga att ta vidare i någon utvecklingsfas då de tenderade att störa sin omgivning med sådan handling som ansågs fel och onormal i kosmos. Olaglig och brottslig sade man på jorden men hade inte kontroll på verksamheten. Vissa i Rådet var övertygade att människan skulle förgöra sig själv igen så stammen balanserade på udden och eggen utan att veta om det. Taccer hade inte träffat den andra människan men skulle nog göra det då alla Ksokanchefer var avtalade att avlägga centrala rapporter med jämna mellanrum. Han hade bara tjänstgjort med den 17:e i tre cykler och centrala rapporter gavs med en cykels intervall. Det var dags för hans första. När det var nödvändigt så kunde KSI ge order om annat men det fanns inte anledning för det, än.
-Jag ska säga att jag tycker mitt uppdrag är skojigt, brukade han berätta för sin stf chef på transport.
-Det vet jag inte vad det betyder, fick han oftast som replik.
-Det är ungefär som att skratta, indikerade han.
Det visste de andra varelserna i hans förband vad det betydde. De hade aldrig skrattat på ett sådant sätt som Taccer fick dem att göra. Han hade lärt dem att säga att något var skitkul till sina kollegor och släktingar. På deras skepp, Raó befann sig en stämning som inte kunde hittas på någon annan av Andra Commandot. Rå och skojig, angav Taccer ofta. Man hade hört att ett skepp under Första Commandot hade en liknande miljö men inte fått det bekräftat. Man ville inte blanda ihop förbanden med risk för Madersmitta, teknikbrott och genmutationer. Nu gick han med snabba steg i riktning mot bryggan. Det var lite för hastigt för de tekniker han handplockat. De hade inga ben som Taccer men kunde förflytta sig snabbt i yttersta nödfall. Då blev de odugliga till de återfått sansen så de var oftast sävliga i transporten mellan A och B. A var Ksokan och B var lager eller vapenförråden. Raó var ett medelstort skepp. KSI benämnde typen Intramagnetar. Det fanns både större och mindre skepp i KSIs flotta. Raó var inget undantag. Den var utrustad med utvecklingens senaste modulära vapen och drift för att ligga på topp vid möte med framtiden. Det förekom inga bataljer mellan dessa fartyg som kryssade mellan planeter och solsystem. Försvarsmekanismerna var för rigorös och om man möttes öga mot öga så var det under fredlig flagg på intragalaktiskt område. En tredjedel av det långsmala skeppet, akterut var för drift. I mitten fanns förråd och hangarer. Fören var logi och brygga. Ett enkelt men ett dödligt skepp. Andra Commandot hade varit noga att bestycka Raó som alla andra av den typen, kosmiskt kamouflage (Koka), högeffektiva sensorer, kraftig vapenarsenal och den bästa operativa kadern. Det var inte så att han var känd, han var ökänd. Han visste att det var för hans styrka på slagfält och under skövlingar. Han hade rätt bra koll på det som skulle göras när fienden annalkande. Taccer anpassade utrustning och effekt tillsammans med den Ksokan han blev tilldelad. Okso var den 17:e av 200000 Ksokaner i galaxen. Den 17:e betydde egentligen att han var på 17:e plats i en ordning som berodde på hur många kubikkilometer material som hade förstörts inklusive den dödssiffra som inbringades under samma tid. Det var ingen underdrift att man inte gillade den sorten av rangordning i de högre demokratiska kretsarna. Det var ingen tävling. Det var ett sätt att motivera de förband som stred på alla möjliga sätt för att minimera organismer som hade för avsikt att parasitera på andra. Förbanden var mycket motiverade. Taccer klev inte in på bryggan utan att knacka. Han knackade hårt och snabbt tre gånger. Materialet sviktade en aning för det hastiga trycket.
-De kommer inte höra dig denna gång heller, mumlade ställföreträdaren.
De andra tyckte att han tvekade en liten stund och sedan tryckte han på omkopplaren för dörren. Två bistra Gloker satt fastskruvade vid bryggan. De var skeppare på Raó. Ingen sade något eller ens vände på huvudet när Taccer klev in med ett hej. Teknikerna stannade precis innan för dörren som svängde på plats.
-Allt går bra, eller?
Frågan var ställd till piloterna men inget svar kom.
-Nåja, ni sitter bra där ni är, fastställde han och gick för att sätta sig vid de tre tekniska officerare som febrilt höll på med att typa in resultat i en presentation.
-Du vet att de inte kan tala som vi, sa en av dem. Det var den mest filosofiska som talade. Den hette Tar. Man kan inte definiera kön på samtliga varelser. Ingen var omedveten om det. Ursprung, släkt, namn, historia och en cykels plan var det intressanta i sammanhanget. Ursprung: (Stjärna) Holéa, (Planet) Zynkul, (Födelseplats) 122-334-512-090.
Släkt: Tarsam, Tars, Tari. Det var släktnamn som i direkt nedåtstigande tre led knöts till Tar.
Namn: Tar Knigrende Slosh Agreth. Alla namnen var lika viktiga. Självbestämnda eller givna.
Historia: En kortfattad rapport för de senaste tio cyklerna samt viktiga händelse sedan födsel.
En cykels plan: En cykel var nästan precis 20 dagar. Det var ett tal för 322000 solsystems medelvärde för hur lång tid en av dessa planeters dygn var. Komplicerat, tyckte vissa men androider skötte allt med precision. Den omedelbara tiden hade man fått genom att placera relästationer vid varje sol och mäta pulser av mörk och tung materias interferens. Det gjorde att de som ville kunde läsa av samma tid. Alla ville inte men de var obligerade att använda sig av relästationerna för att normal kommunikation skulle kunna synkroniseras. Ingenting sköttes av någon speciell, ingenting var utelåst eller hemligt och allt baserades på öppen källkod. Skyddssystem och bevakning fanns naturligtvis. Alla som befann sig på bryggan hade ingen inbördes rang. Taccer var operativ chef men annars var alla jämbördiga. Alla delade på information och den som var kunnigast tog beslut som bekräftades av en majoritet.
-Jag förstår inte varför de inte vill använda talsyntesen som vi alla kan använda. Vilket språk de än kommer att bruka översätt ändå till allas fördel.
Taccer hade försökt vara snäll, elak, spydig och pedagogisk i sitt förhållningssätt mot piloterna. De vägrade inte ens att meddela sig annat än att bekräfta order och föreslå transportrutter. Då kom det på en skärm. Svar på tilltal fick man inte ens på vykort.
-Vad kan ni säga om det som hände? Han lutade sig svagt framåt i genuint intresse.
-Vi har allt som behövs för att nya vapen ska tillverkas. De är faktiskt redan färdiga för test.
-Vill ni se? Tar visade en upptagning som skickades från marken på den planet de just nu opererade på. Det var den första eller rättare sagt sista bebodda planet i systemet Holéa. De andra tolv hade förstörts av skövlingen efter Mader. Andra Commandots framfart på bestarna och Ksokaner som avfyrade arsenaler av vapen för att ta kål på alla fienden hade raderat samhällen och vegetation. Allt som tidigare lockat Mader att föröka sig var dött eller förintat i minsta beståndsdelar. Innan hade KIR fått pisk varje gång man anfölls av Mader. Pestsmittan hade börjat sprida sig utan förvarning och gav sig på allt och alla som nåddes av deras fortplantningsprocess. Maders mål var inte att ta över och härska utan att bli fler och fler utan annat syfte än att utvecklas med hjälp av andra livsformer.
-Observera speciellt på hur spåren av de andra dröjer kvar i etern, upplyste Tar.
-De nya koordinaterna är fastlagda och vi förflyttar oss strax. Bekräftade en av Glokpiloterna på en intilliggande skärm.
-Det är uppfattat, sa Taccer och vinkade till teknikerna att färdigställa Okso. Vi hinner se detta innan vi återgår till striden.
Taccer ville se hur deras fiende opererade även om det var minimal information. Tar förklarade att alla sensorer var nu anpassade och förändrades i takt med att Maderförklädnaden bytte frekvens. Tar ville inte att man låste på mål med aktiva sökare utan väntade på tydliga signaturer av Madersoldater. Tanken var att de inte skulle få chansen att förstå att Commandot nu skickade denna lärdom över till samtliga förband.
-Vi programmerade passiva sökare på de vapen som behövs. Vi kan till och med använda pulsvapen. Ksokaner mår bäst då de kan operera i närstrid. Den omedelbara faran för direktkontakt är sannolik, avslutade Tar.
-Vi gör som ni föreslår. Skicka de Ksokaner som kan avvaras från de posterna så vi blir mer effektiva. Taccers order gick direkt till Andra Commandot och bekräftades på en gång.
-22:a, 20:e, 19:e och 10:e är på plats om 11 tidsenheter.
Samtliga i den 17:es förband var nu i färd med att jaga upp de sista resterna av Mader man förstod fanns kvar på Zynkul. Man visste att de andra planeterna var tömda på Mader då de som avled genomgick en kemisk process. Det blev en slags avfall efter deras kropp som var mycket lätt att spåra. Sönderfallet eller radioaktiviteten var ytterst påtaglig. Hur kunde man då veta att det inte fanns några levande kvar? Det visste man inte till 100 procent men Andra Commandot hade sett till att det inte fanns någon värd för Mader att fortplanta sig inom. De varelser som bevarades var förflyttade eller döda. Sedan hade Commandot inhämtat kunskap om att Maderkrigare inte respirerade. De varken andades den luft som fanns eller tog in materia genom huden med transpiration eller osmos. De var rimligt att anta att de endast fick energiutbyte genom de kroppar de konsumerade som parasiter. Ingen hade ännu kunnat fastställa Maders ålder eller levnadsförlopp. Man hade en ganska vag aning om att de dök upp för en centicykel sedan. Därefter var allt mer eller mindre kaos. Nu hade man en fördel som inte fick dröja. Gruppen var nu redo att gå ut och möta Mader med full packning. Taccer utformade en plan medan Glokerna tog Raó närmare Zynkul. Han ville att man lade ett område med övervakande passiva sensorer för att få en bättre helhet. De andra skeppen som anslöt skickade genast ut sensorer för att täcka de områden som var mest troliga att omfatta Maderkräk. Tar ville sammanlänka all info genom övervakningen till Ksokanerna för att de skulle kunna följa de stinkande spåren av slöddret som slaktade de sista Singuljanerna. Taccer ställde sig nedanför Okso och harklade sig.
-Eh, är vi redo än? Han såg att cockpit öppnade sig innan han fullbordat meningen. Han lyfte på armarna så selen och anslutningarna sög sig på plats och slappnade av så Okso kunde lyfta honom på plats. Det gick i ett nafs och han fick bekräftelse på alla de order som givits i informationen via Commandot. Sensorerna var på plats, vapnen apterade och Okso fick klartecken att framrycka mot Zynkul med högsta fart.
-Vi är lite tända på uppgiften, nämnde han innan Okso lämnade plattformen som sänkts ner under skrovet på Raó. Ksokanen gled ner över kanten utan att hinna starta reaktorerna. Sedan förflyttade de sig snabbt mot markytan. Vid sådan fart Formade Ksokaner kroppen närmast atmosfären grövre och tjockare för att motstå den värme som utvecklades vid inträdet. Efterhand som atmosfären tätnade blev formen mer lämplig för lyftvingar som gjorde det lättare att manövrera i höga farter. Taccer observerade de fält av spår som Mader synliggjorde i sina förflyttningar. Han bestämde sig snabbt för den större anhopningen av den fiende de närmade sig. De andra fyra Ksokaner som drog sig på samma sätt mot andra större fiendehärer. Order behövdes inte. Ksokaner delade på information som analyserades omedelbart och utdelades för bästa stridsresultat. Nästan i ett givet slag stannade förflyttningarna hos Maderförbanden.
-De har börjat grupper om till försvar, ropade Taccer till de andra.
Han visste att det inte skulle komma någon bekräftelse från de andra. De var lika upptagna som honom att få fart på den öppningseld som var så viktig för den fortsatta drabbningen.
-Hur ligger vi till? Frågan var tydlig och riktade sig till bryggan och Tar.
-Moteld kommer att vara beslutsam från dem.
-De vet att vi är dem på spåren. Vi var kanske lite för distinkta på riktningen i vårat anfall. Taccers röst nådde samtliga i Commandot och chefen för den 20:e Ksokanen svarade på påståendet.
-Vi hade inget annat val då detta får anses vara ett drag som vi visar för att låta fienden göra sitt motdrag.
-Den tid de kommer att använda för motdraget är tillräcklig för oss att gruppera färdigt och kraftsamla elden. Err var en mycket erfaren Singuljan som verkligen ville grilla Mader eftersom de ödelagt huvuddelen av hans folk och fä. Hon var en av de tre på bryggan.
Taccer gav tanken till Okso för eldgivningen som nu kunde använda mer kraft till målsökning och identifiering än transport. Taccer ville ofta hantera flygkonstens ädla natur i stridens inledningsfas. De var i hög grad samspelta och hade inga fasta rutiner för krigföring. Nu hade dock underförståtts att material och civilisation kunde sparas till fördel för välriktad vapenbrasa.
-Japp, sade Taccer högt. De är riktigt rädda.
Han hånlog och var nära att ge Okso en definitiv order att rikta in sig på en ensam Mader som klart siktades på en höjd. Okso nöjde sig inte med en utan ville vänta med den typen av mål tills de var i närstrid.
-Hälsa på Herr Gonzales barn. De har tagits fram bara för er.
Han skickade 98 Speedy G:s mot fienden. Raó dundrade iväg 3000 välriktade osmobomber för att avsluta mötet. Skeppet hade seglat ner på närmare avstånd för att inta det direkta understödet. Det verkade finnas ett försvar hos styrkorna i den oländiga terrängen. Formationer arbetade på något sätt för att stärka motståndskraften i kraftmätningen. Han bevittnade att den första vapenspetsen briserade och utvecklades för att följas av de övriga 97. Denna gång fortfor urladdningarna på samma sätt. Det utvecklarna inte räknat med var att den materia Mader innehöll var en mix av hastig och trög energi. I kombinationen av det första vapnet så fortplantade sig kraften mycket snabbt i takt med att flera Speedy briserade. Det blev en kedjereaktion. Taccer beräknade med hjälp av Okso att detta kunde breda ut sig som en löpeld. De skickade genast ut resterande bärare så det endast återstod tio procent av vapenlasten.
-Jag anmäler ett direkt avsteg från rutinerna men jag har ett klart syfte. Tio vapenprocent kvar. Han fick en snabb konfirmation av Commandots ledning.
-Övriga Ksokaner följer Okso i Andra Commandot vid rätt förhållande.
De var ovanligt tydliga i sin order. Nu började de egna förbanden att röra sig mer organiserat. Alla erfar samma följetong: spåren av Mader, briserande Gonzales som eskalerade, omsobomber som gjorde slut på liv och lem. Det var ett förfärligt slag över hela planeten. Tre andra Ksokaner anslöt för att snabba upp förloppet. Det var ohyggligt men vackert tyckte Err.
-Jag har ett gäng som försöker hitta en väg genom markytan ner mot ett djup på… Vänta, 300 meter. De gräver fortfarande men verkar bibehålla djupet.
Taccer hade upptäckt ett stort spår som arbetade sig ner i betäckning från den eldstorm som pågick över dem.
-Gruppen är avsevärt stor. Jag behöver offensivt försvar av Raó. Ni får hålla resten på avstånd och skapa en perimeter som räcker att hålla mig vid liv.
-Vaktposteringar är på väg, bekräftade Err.
Det var det värsta man hade för att utöva försvar under kort tid och med få trupper. Rörliga och kraftigt bestyckade svävande torn av grov kaliber. I övrigt finns inga andra Mader i närheten.
-Det är klart att fortsätta, svarade Tar.
-Då kör vi, sa han till Okso på ett sätt som utan tvivel gav de andra Ksokanerna att hålla sig undan.
De visste att om han tog och inrutade en del som stridsområde så var det lika bra att hålla sig på avstånd. Okso hade redan påbörjat omstruktureringen av skrovet för att hantera grävning. Frontskyddet ökande i omfattning och mer energi gavs till den yttre skölden.
-Gå igenom på lagom avstånd och möt dem öga mot öga. Jag vet att de kommer att känna att vi är på kollisionskurs men jag räknar med att de är under stress. Taccer kände att Okso spände selen hårdare för att klara det impakta anslaget mot marken.
-Då har vi övertaget och om vi klarar av att hålla en hög hastighet så är det ännu bättre. Detta kan bli en slags kavalleristöt som jag läst om. Det gäller att hålla rörelsen som störst vid träff med fienden, sa han då han stålsatte sig inför smällen. Om någon har sprungit in i en vägg så vet man hur det känns att driva igenom hårt material. Hade man tur så var det porös mark och jordarter som inte sedimenterat under lång tid. Motsatsen var berg och fast materia som inte gav vika lika lätt. Okso visade med följelinjer i Taccers observationshjälpmedel vart de var på väg. Olika nyanser visade hårdhet i bergarten. Ok, tänkte han. Vi använder pulsautomaten för att mjuka upp framfarten. Vid tanken så öppnades vapenluckorna med ett surr. Okso och Taccer delade på minnet som gjorde dem oskiljbara i strid. Fördelen med delat minne var att instruktioner kunde begäras direkt med tanken. Bekräftelse gavs via fastställda rutiner. Ljus från Ksokaner och ljud från operatören. Känslor som operatörer hade delades med Ksokaner i samma stund som de lades till i minnet. Tiden för detta var försumbar. Man skulle kunna kalla det reaktioner och omedelbara erfarenheter. Då fick Ksokanen en fingervisning åt vilket håll det barkade. Ksokaner meddelade sig med visuella-, audiotiva- och tryckmedel för att ge besked om vad som avsågs från maskinens sida. De brakade in i de explosioner som följde efter den osmobomb som öppnade Sesam. Inträngningskrevaden upplöste marken tillfälligt så pulsautomaten gjorde resten för att de skulle kunna hålla en kritisk massa framför sig. Som en skärbrännare smälter smör forsade de fram under marken till mötesplatsen med det flyende antagonistförbandet.
-Vi räknar med att de är fler än 20000 medelstora identifieringar. 2000 är riktigt stora försvarskolosser och resten är inte så mycket att bry sig om. De är småflugor i sammanhanget. Det var Tar som tog till orda.
-Bra information, Tar. Okso skulle behöva den algoritm som behövs för att omkonstruera osmo till det senaste vapnet. Ni vet, Herr Gonzales släkting eller något. Taccer hörde ett uppiggande skratt från bryggan. Det var inte Glokerna som satte något i halsen. Tar och de andra två skickade formlerna i efterhand till Okso då de var för nya. Ingen Ksokan hade fått möjligheten att ta del av de nya recepten som följde med förbättringar som ständigt pågick.
-Avvakta en liten stund till, beordrade Tar. Okso kommer att få testa uppgraderingen vid nästa hugg mot slöddret.
-Jaha, då är vi försökskaniner igen. Det är bara att lyckönska oss allihop. Han försökte att låta glad men avslöjade sin ironi en aning.
-Lycka till, väste vänster Glokpilot och var sedan tvärtyst som om den ångrade sig bittert.
-Det var som tusan, sa han till Okso som lyste upp av den överraskande nyheten.
Inte en stor nyhet utan en märklig nyhet som kunde jämföras med att en lam varelse tar sin säng och går. Den vänstra Glokern tyckte tydligen om honom på ett sätt som fick andra att värdera sin chef mer och beundra Glokerpiloten som en värdefull gruppmedlem på Raó. Det kunde vara så att Glokern, som de flesta andra Gloker, ansåg att utveckling kräver sina offer och tyckte att Taccer skulle passa alldeles utmärkt. Det small till skarpt i skrovets närskydd.
Det var en projektil som hade borrat sig fram till dem men krossades i myoner då den träffade närskyddets energibarriär.
-Hoppas att Maderdjävlarna är beredda för här kommer vi, skrek han i upphetsning.
Just när Mader förflyttade sig under markytan så kunde de inte avfyra några bättre vapen än just projektilvapen. Det visste inte Andra Commandot. Pulsvapen har inga direkta projektiler men startar i magasinet som en fast massa. Under avfyringsfasen gavs legeringen en plasmahinna som bidrog till att skapa den hastighet pulsen fick under utskjutningsfasen. Massan minskade och farten ökande samtidigt som materialet dematerialiserades i eldröret av magnetroner. Resultatet var en energikick av sanslös sort som när den träffade avsett mål formligen langade tiofaldig energi i en minimal punkt på målets yta. Oksos andra och tredje pulsautomat började hacka sönder Maderförsvarare i småbitar. Taccer koncentrerade sig på att framrycka på sådant sätt så Ksokanen kom den snabbaste vägen mellan de större och febrilt skjutande beskyddarna.
-Jag genskjuter den där besten i koordinat 2-4-2-1, briefade Taccer då han girade kraftigt. Vi pepprar småttingarna på vägen med miniosmo för att sänka deras stridsmoral.
Nu tog Okso över förflyttningen då maskinen började få en bättre översikt över hela gänget nere i grottorna. Raó hade fortlöpande givit den 17:e markeringar och Madergrupperingar så nu framstod det klart hur hela skocken var omfattad.
-Bra, nu kan jag göra det jag är bäst på. Sönderdela Maderkräk till atomer i överdriven Ksokanstil. Mitt prickskytte är så uselt när mitt humör är på topp.
Han kontrollerade sju pulsautomater med kroppen, de nyutvecklade Herr Speedy med ögonen och han försökte spraya miniosmo mot de platser där större anhopningar fanns av Madersläktet. Han flöt i den stela massa av cockpitgel som stödde honom i hans minimala rörelser. Under häftig strid blev den relativt flyktig. Viskositeten reglerades delvis av rutiner men även av Okso och Taccer själva. Om Ksokaner eller piloter uppfångade inkommande vapen så ändrades pilotgelén till en fastare konsistens för att vara mer beredd och skydda Taccers mjukdelar vid risk av fullträff. Även vid kraftiga girar så anpassades pilotens gel för att inte låta kroppsvätska ansamlas på fel plats. Taccer tyckte om att känna Okso krama om honom. Som en vän och som spelare i ett lag då någon gör ett mål. Det fanns inga sexuella anspråk endast funktionalitet blandat med kamratskap.
-Men dö då era enfaldiga kräk. Han betonade kräk på ett sådant sätt att Okso inte reagerade på hånet mot fienden. Snart är jag uppe i 30000. Hur många är dem egentligen? Jag har inte distanssensorerna påkopplade. VI kör mest på känn annars är de bara ett himla pipande och blinkande. De stör så förbannat.
Han kände att Okso girade i snäv vinkel och var beredd att öppna alla vapen mot en koncentration av Mader som gav många typer av utslag i instrumenten.
-Behöver ni hjälp? Tar ställde frågan långsamt så att den inte kunde missförstås.
-Nej, håll er undan. Vi vill inte att någon hamnar i korseld. Han var kort och koncis.
Tar fortsatte, ok men jag låter dig då veta att den sista utpost ni äntrar nu är kraftigt understödd och innehåller de sista…
-Stör oss inte. Vi vet, skrek han mitt i stridslarmet.
Ljudet av värnelden från försvaret började hamra mot närskyddet.
-Hallå, nu klämmer du mig lite för hårt. Taccer flämtade för att få extra luft.
Okso visade med allt han förmådde att de fanns mitt i centrum av sista fästet. De plöjde fram i berget men långsammare än tidigare. Det var trångt. Fienden hade koncentrerat sig och planerat att möta sina marodörer öga mot öga.
-Kransladdningar, Okso, kransladdningar. Ge dem vad dem tål. Taccer kippade efter luft.
Knattret tilltog mot närskydet och ibland smög sig en projektil igenom för att resolut knacka på i Oksos skrov. Han ville se det med egna ögon. Okso öppnade kanalerna till hela omgivningen. Han såg fienden nästan inpå fartygskroppen. De hade inte för avsikt att gömma sig längre. Fler och fler blottade sin kropp. Det var skrämselpropaganda tyckte han. Tar anmälde att det inte fanns så många kvar men de som var vid liv närmade sig deras färdplan.
-Nu blir det slagsmål. Kul, tänkte Taccer och Okso blinkade i sin iver medan Ksokanen brede ut sina väldiga tentakler. Pulsautomaterna var överladdade och de fick vila en stund innan den sista bataljen skulle stå. Herren på täppan eller rättare sagt gubben i berget,

Mader var ett segt släkte. De tyckte det själva. Men ingen gång tidigare hade de fått så mycket stryk som nu. Till råga på allt var de övertaliga och utklassade motståndarna med 10000:1. Överväldigande! Vad som händer var ofattbart. De blir uppsökta och grillade till middag. Det blev inte ens något kvar till byrackan. Nu var Madergruppen som hade haft sådan stor framgång i systemet Holéa hotat till sista man. Det hade gått för fort. Allt hade gått för fort för att någon skulle kunna reagera. Ingen rapport hade varit fullständig till andra system. Bara vissa fragment hade hunnit skickats. Ingen skulle förstå att de hade utrotats så snabbt denna gång. Tidigare hade de haft övertag. Mader hade alltid, alltid planterat in sig i andra system innan de blivit jagade och bekämpade. Under strider hade de alltid, alltid haft skydd och slagit fienden där de varit svagast. Nu hade något nytt hänt och det hade hemlighållits av dessa krigares ledare. En enda maskin hade slaktat hela truppen på 42000 verksamma Intromader. Ingenting var färdigt för att förflytta kadern till nästa system. De hade inte ens haft möjlighet att rekognosera vilket av de 20 system som var mest lämpliga att göra intåg till. Allt verkade slut men en sista strid skulle stå i underjorden. Alla ska offra sig inför Mader och krossa denna motståndare som en lus.

-Vad gör ni? Tar hade en orolig ton när han försökte göra sig hörd genom det öronbedövande slamret från Okso. De hörde Taccer tala snabbt samtidigt som Okso gav indikation på Raós skärmar hur de manövrerade i striden. Vissa planer övergavs och andra planer vidtog efterhand som fienden reagerade på Ksokanens framfart med skrällande vapen.
-Vi tar oss fram med hjälp av handgemäng. Närstrid, klämde Taccer ur sig.
Det låter så himla enkelt, gav Tar till respons. Ksokaner kan inte slåss på det sättet. En öronbedövande signal tjöt i högtalarna och Raós besättning ryggade då Okso blandade in sig i samtalet.
-Låt oss…fortsatte Tar.
-Gör oss inte mer upprörda än vi redan är.
Det smattrade grovt och flera högre detonationer verkade komma inuti Ksokanen.
-Här är dem! Vi genskjuter den där stora som opererar ensam.
Taccer pulvriserade allt i sin väg medan Okso brände sin väg fram i den nu ihåliga plats som striden hade rasat under en bra stund. Under den första tid som striden hade varat gjorde Taccer om ett par moduler av flygmotorer till brännande armar. Dessa armar skulle dock inte fånga in något, bara fånga en blick av det inferno som Madersoldater blossade i innan de slungades till evigheten av en miniosmo. Det blev inte mycket kvar annat än smält och glasartad massa på väggen i håligheten som bomberna skapade.
De hinner inte undan, sa Taccer till Tar. Vi är oslagbara, triumferade han.
Slaget var i sin mest intensiva period då alla motståndare stannade upp nästan i samma rörelse. Det var som de hade fått nog men det var inte riktigt sant. Mader hade en självdestruktiv funktion som endast hade syfte att utbringas vid ett oåterkalleligt öde med döden.
-Va, ger ni upp redan. Vi är inte färdiga än. Nu sätter vi in nådastöten, Okso.
Taccer väntade tills Ksokanen rätat ut sina moduler så de kunde förflytta sig på ett snabbare sätt. Samtidigt som de skickade kaskader av nygjorda Gonzales blev de varse explosioner som skakade mer symmetriskt än tidigare och från fler platser än tidigare.
-Självmord! Jäklar, vi hinner inte ta kål på dem om de ska hålla på så där.
-Ta er därifrån, tjöt Tar. Ni kommer inte hinna.
Okso handlade inte som han brukade göra. Taccer var beredd på att ta sig mot ytan och slutföra uppdraget med en zipherurladdning. Ksokanen sköt sig ner djupare och snabbare mot centrum av Zynkul. Det var bara för Taccer att hålla i sig. Maderstyrkan hade genemsamt valt att gå under för att inte fienden skulle få en chans att analysera resultat eller kvarlevor. Det var handling och inga visor. Principen var att alltid förstöra lekamen då den kunde riskera att undersökas. Det hade aldrig hänt tidigare. Mader hade aldrig i deras historia befunnit sig i den uppkomna situationen. Inget kan riskeras beslöt Maderledningen och gjorde sak av domen. Den extrema kraft som etablerade från den gemensamma detonation förlöstes av motståndarnas tillintetgörande rådslag. Den nådde nästan Ksokanen men hann inte riktigt ikapp. Okso hade fått upp en hastighet som var lätt att bibehålla då berget var mjukare. Mjukheten bestod i den magma som rullar runt under markskorpan på planeten. Trycket från innanmätet var så kraftigt att den mötte sin antagonist i den ödessmäll Mader utlöst.
-Nu ligger vi illa till kan jag säga, påpekade Taccer till Tar. Vi simmar just nu i lava av någon sort. Men vänta, Okso har bestämt sig för att simma medströms. Ah, vi ses snart igen, tänkte han. Tar och de andra började förstå vad som höll på att hända där under. Mader hade dragit ur proppen. Kraften hade brutit igenom skorpan och nu vällde lava upp ur marken som ur en nyvaken vulkan. Det kastades upp sjok av berg och annan massa som verkade hetare än magman, frenetisk och vit av hettan från det plötsliga utbrottet. Mitt i sanslösheten såg de en signal som de kände igen. Ksokanen var på väg med hjälp av övertrycket. Nu ökade de farten för att komma ur atmosfären i ett ryck.
-Vilka jäkla dårar. Tar gillade inte att man behandlade maskiner på det sättet.
-Jippie!
Alla hörde skrålande sånger från Taccer när de brast ut kaskaderna från det ymniga flödet som en kork från en flaska skumpa. En het stråle av gas följde dem halvvägs genom atmosfären och fick hela synen att bli fullständigt knasigt overklig.

Zynkul hade fått nådastöten. Nu var det bara att packa ihop det som gick att räddas från planeten. Singuljanerna och de andra varelser som överlevt hade inackorderats av Andra Commandot på elva understödsskepp. Commandot hade lärt sig från tidigare utrotningar att ingenting brukade få behålla livet. Allt konsumerades av Mader eller gick under medan Commandot förgjorde Madersläktet. Det var inte förrän förra gången som det blev 22 st kvar. Endast 22 st av 238 miljarder intelligenta varelser och 10000-tals miljarder andra levande organismer återstod efter förödelsen. Systemet hade haft 19 planeter varav 7 var bebodda och 3 satteliter hade varit koloniserade. Det var ett fredligt folkslag. Dessa Jandsher hade varit egensinnade men mycket fridsamma. Deras utveckling hade premierats av Rådet. Jandsher var bra på att utvinna energi ur stenarter. Detta hade ingen annan ännu upptäckt. En av Jandsh äldre folkslag var med på Raó. Han var den tredje besättningsmannen på bryggan. Schch var mest teknisk rådgivande på de flesta uppdrag som gavs till Oksogruppen. Vad återstod av den sista av den bebodda planeten i systemet Holéa? Alla städer var tämligen raserade. Ingen var kvar att befolka den rasmassa som återstod. Ingen vegetation levde. Den stod i brand eller var utplånad. Inga av de levande organismer som var flercelliga skulle kunna överleva efter stridens hetta. Kvarvarande strålning och gifter ämnade vara mer än en käpp i livets hjul. Någon kallade detta för atomvinter. Taccer brukade också säga atomvinter. Det var ett uttryck som hade snappats upp från någon information han hade fått om Tellus. Zynkul skulle bli sista offret i systemet. Det hade funnits 13 bebodda planeter och nu var alla en enda sophög. Hela systemet skulle bearbetas med antiradiation under 130 cykler. Den processen bestod i att man startade kraftiga magnetfält med hjälp av stjärnans energi och motljus från mörk materia. Avstampet var oftast att Commandots ingengörstrupper detonerade antimateria i söder och norrsken. Det bildade en häftig reaktion tillsammans med befintliga magnetfält och injicerade stjärnans motljus. Mörk materia fick intåg så fort effekten nådde en viss grad av motenergi. Resultatet löpte under den tid trupperna avsåg för den var i direkt proportion mot mängden antimateria. Taccer hade alltid sagt att det var onödigt att försöka göra konstgjord andning. Ingeting kunde leva där ändå. Fast han visste att de minsta organismerna kunde få sin chans. De encelliga och ibland vissa mindre varelser som normalt sett hade lämnat in handduken. Industrin som sedan gjorde intrång var det mest förskräckliga. Ett avtal hade undertecknats med företagen som levde på att gräva fram energiresurser ur dammet på dessa kasserade himlakroppar. De hade till och med haft möjligheten att driva allt med automatik och robotisering. En helt okontrollerad rörelse som Taccer lika gärna ville förinta som Mader. Det fanns stora risker med dessa kolonier av självuppbyggande robotfarmer och androider. De kunde få för sig att skapa en krigsmakt och möta alla hot som ville hota deras existens. De koloniansvariga försökte på alla sätt undvika att Taccer någonsin skulle få för sig att det förehöll sig på något olustigt sätt. 6:e baskolonins chef hade anledning att vara orolig. Fangils brukade säga, tänk om han skulle få ta med sig den där maskinen till våra plantage. Det skulle vara förödande för marknaden.
-Nu finns det ännu en planet för dessa halvandroider till varelser att härja på. Tar förstod att det skulle ta ett tag innan kolonisterna fick fotfäste. Till dess ville ingen ens vara i närheten av systemet då en storm av mörk materia drog fram och planeter kokades i energisk energi. Det anträffades då och då underliga farkoster inom motenergipulserna av processen. Man visste att det var KIR som var ute för att kontrollera verksamheten. De hade en enträgen policy som vakade över allt.
-Förtroende är bra men kontroll är bättre.
Samtliga inblandade kände till detta faktum och Raó brukade bara bekräfta att det inte var onda varelser som upptäckt den outtömliga källan på energi. Det gjordes under kommunikation på sådana våglängder som endast Commandot hade rätt att använda. Innan Taccer fått befälet över Okso hade han en skärmytsling med konkurrenter till den avtalade kolonin. Psooer försökte ta allt de kunde från robotarna. Till vilket pris som helst. Det hade inte varit en lätt batalj då skeppet han mötte var utrustad med antimaterievapen. Subprojektilerna gjorde snabbt slut på energin i Ksokanen han förde, men striden blev lång då fler supportskepp understödde, däribland Raó, med eld och motenergi tills Ksokanen lyckades få tag på motståndarens motor eller vad Taccer trodde var motorn. Efter den närstriden fick konkurrenter lära sig att Andra Commandot hade en djävulsk pilot som inte gav sig förrän liv och lem dragits av eller ur kroppen. Han hade bokstavligen slitit av allt på skeppet med den snabbt omgjorda Ksokanen, Drákant. Den hade han gjort till ett monster med tre kraftfulla armar som mosade allt i dess väg på fiendeskeppet. Besättningen fick sluta som pannkaka mot skrovet mörbultade av släggorna på Ksokanen. Historien satte förmodligen skräck i de flesta uppstickare som ville få något extra av motenergin som fanns i överflöd under en kort tid. Ingen hade senare skickat vare sig skepp eller spanarmoduler till dessa stormar av mörkt ljus.
-Vi behöver få klart från Commandot att inget av Mader återstår på Zynkul. Taccer slungade ut påståendet.
Tar svarade.
-Vi har redan fått bekräftelse från Glokerna att allt biologiskt liv är raderat. Inget kvarstår. Vi väntar nu bara på Commandots klartecken.
Det skulle inte dröja länge då deras rekgnoseringsskepp funnits ett tag i systemet. Commandot hade koll på det mesta när det gällde krigföring. Att kriga mot Mader började man lära sig pö om pö. Taccer hade fått sin fjärde utmärkelse vid striden med Psooerna. ”För utmärkt anpassning vid trängt läge.” De tre andra hade han fått vid strider som urartat till katastrofer. Då hade Commandot ändå varit nöjt med resultatet. På inrådan från Rådet så ville Commandot framhäva det förträffliga med superstrid. Superstrid var Taccers benämning på den utradering av allt, allt och allt levande som fanns på en plats. KIR var mer än glada om de kunde motivera andra stridande piloter i fälttåget mot Madersläktet. Motivationen till de andra tre utmärkelserna var: ”Intensiv närvaro i mycket kraftig bekämpning under kort tid med minimala förluster.” De som inte överlevde dessa kaotiska strider fick inga hedersbetygelser. Däremot fick anhöriga synnerligen generös pension för den goda sakens skull och för goda insatser. KIR fick aldrig några klagomål för hanteringen av hederstecken. Commandot behövde aldrig bry sig om vad andra ansåg om deras sätt att hantera livet för soldaterna. Dessa krigare var av bästa sort. Om så inte var fallet så strök man ganska snart med i någon strid innan man kom i fråga. Det kunde i och för sig vem som helst göra. Kämparna var alltid redo under all tid. Ingen semester och ingen ro. Livet för dem var en strid. De var oftast onormalt utvecklade och hade förutsättningar att klara av det mesta. De kallades bara Commandot. Ksokanerna var ett vapen som tagits fram efter Rådets godkännande. Det var mycket som hemlighölls om hur dessa fortifikationer av massdöd avlades fram. När det var läge för debatt skulle det komma fram att robotisering av biologiskt liv inte borde muteras med hjälp av virus. Speciellt inte om viruset som muterade hade funktioner som liknade det som Mader byggde sina gener på. Det fanns inga direkta relationer som gick att påvisa. Ingen visste ännu om hur Mader förökade sig. Det skulle komma att krävas stora utredningar för att klara ut det medicinska förhållandet i reproduktionen.
-Vi vill vara de första att gratulera. Det var Akrodoot, informationschefen på Andra Comandot. Ni har lyckats att utrota mördarlössen. Enligt våra filter så finns ingen större biologisk aktivitet kvar på planeten. Vi fick just nu den sista rapporten från den seismologiska autoboten. Ingen aktivitet inom någon bergart intill säkert djup. Atmosfären inrymmer endast gaser av ofarlig sort. De organismer och partiklar som kvarstår är skannade och ger inget utslag för Maderfara. Andra Commandots informatör var kort och koncis. Inga krusiduller. Akrodoot förväntade sig ett svar. Taccer grymtade kort utan att säga något till respons.
-Det kommer hållas en ceremoni för utdelning av medaljen till piloten som rensat systemet från smittan av Maderhärden. Den rekommenderas för: ”Kraftfull krigskonst i Rådets anda.”
-Nu förstår jag inte, sa han.
-Vad är det du inte förstår? Vi har säkerställt att det är helt filtrerat på Mader.
-Hur definierar ni krigskonst när den är kraftig? Han försökte att inte låta cynisk.
-Det var Rådet som ville fästa en sådan för första gången på en humanoid från Tellus i systemet Solen. Vi vet att ni har lärt er lite om er historia. Förskräcklig, inte sant? Vi har för avsikt att låta er sola er i glansen ett tag. Ni är ett stort föredöme för många rekryter. De strömmar in från när och fjärran system.
-När kommer det äga rum? Vi har mycket att förbereda tills vi anländer i nästa system. Taccer vill inte prata med denna varelse. Han hade sett den. Om man inte hade översättaren påslagen så väste den bara ett illasinnat oklart rosslande som gav rysningar åt ungdomar.
-Ånej, ni ska inlämna en cyklisk rapport inom kort. Då kommer vi att presentera er för varandra. Det är ganska egendomligt. Ni och en till från samma system. Ni har den första och andra. Jag hoppas att ni kommer överens. Ni har inte träffats än. Det kommer säkerligen att bli trevligt.
-Du menar att Okso är framflyttad i ordningen? Han blev nyfiken. Han ville dock inte låta sig verka så speciellt intresserad bland sin besättning.
-Självklart ligger ni på top. Långt före Alope. Om mina rapporter stämmer så kan jag inte förstå hur ni lyckades slå er ut. Det fanns ingen marginal. Ni har gäckat alla beräkningar som gjordes om er överlevnadschans. Det är härligt med en kämpe som frapperar hela stridsledningen på fler sätt än processerna lyckas räkna ut.
Det var på vippen att Akrodoot lät uppmuntrande. Det var inte likt en informatör från Commandot. Taccer trodde, att nu kommer förväntningarna. Det ordet hade han inte riktigt koll på. Han saknade känslan för empati och hade intentionen att göra allt lite roligare för hela besättningen som belöning. Än så visste han inte hur men det kom säkert ett par förslag inom kort.
-Just det ja. Akrodoot bröt plötsligt in med ett brak. Ni ska kommenderas till ett nytt skepp. Ehum…det har varit stridigheter på den så det behöver återställas. Skeppet heter Sklir. Ni har säkert hört talas om vad som hänt. Då…
-Vem är Alope? Taccer avbröt Akrodoot tvärt. Är den här Alope från Tellus?
-Det stämmer Taccer. Vill ni vara vänlig och inte avbryta. Det är en jämbördig krigare som har haft en och samma Ksokan under hela sin operativa tid under Commandot. Alope har tydligen samlat på sig fler placeringar än ni. Från 1023:e till 2:a på fem cykler.
-Jag tävlar inte. Det är så här jag är.
Han blev irriterad på denna Alope. Det skulle bli kul att få syna denna soldat i sömmarna. Det var inte hans stil att döma någon i förtid. Det fick visa sig hur kompanjonen var konfigurerad. Inom Commandot var det så att ingen förutsatte någon annans resultat. Alla förlitade sig i första hand på sin egen förmåga. Därefter vilade alltid förtroendet på gruppens support och stöd. De som fick tjänstgöra i en Ksokangrupp hade alltid varit i strid och provad ända ut i mynningarna. Där Ksokanerna drog fram var allt förödelse och död. I de situationerna var alla letalt beroende av varandras lojalitet och assistans. Sanningen var att piloter och Ksokaner aldrig hade gjort uppror eller brutit mot någon order. Grupper som samarbetade hade alltid utvecklat bättre strids taktik eller lyckades med sina uppdrag under kortare tid än Commandot beräknat.
-Har ni några invändningar till mötet? Det är angeläget att ni avrapporterar innan ni regenererar. Tonläget hos Akrodoot var mildare.
-Vi kommer. Taccer fick tummen upp från Tar och Okso gav en klar grön signal från mellanskeppet.
Informatören kopplades bort och besättningen samlades på bryggan.
-Vilket skepp? Vad har Sklir råkat ut för? Err var otålig. Han ville inte vänta på några svar.
-Piloterna bör veta något om det, eller hur? Tar bad vänligt men bestämt att få en rapport från Glokerna om de visste något. Annars skulle de kunna underrätta sig genom informationsflödet.
Det fanns mycket att göra men ingenting fick störa deras ritualer. Det var inte många som visste vad som föregicks på Ra. Tar hade börjat med att dansa en liten svängom efter en framgångsrik strid. Alla strider hade varit framgångsrika så de hade sett Tar dansa tills de frågat honom vad som uttrycket skulle symbolisera. Tar kunde inte förklara sitt uttryck. Det kändes som en slags överenergi som bara måste ut, hade Tar sagt. Det naiva svaret hade passat besättningen bra. Då visste de att Tar inte var speciellt bekymrad av dålig rennomé. Nu såg det en aning märkligt ut då alla valsade och virvlade omkring på bryggan. De enda som inte rörde sig var vänster och höger Glok. De var alldeles för upptagna för nöje. Glokdans var inget som fanns i någon information på något språk. Teknikerna vaggade av och an i takt med resten. Ljuden som samlades var som en orkester av slammer och skrammel. Basen lades av Okso från dockan. Det blev en slags resonans när besten dunkade i skrovet. Alldeles lagom och så där försiktiga som Ksokaner inte riktigt kan vara. Err och Taccer höll på att smälla den hastigare takten med ett par verktyg. Allt höll på en relativt kort stund för att kulminera i ett tjut. Nästan som en hyllning men mer som en utlösare. Skulle någon utifrån fråga en i besättningen så var det tveksamt om just någon skulle få en riktig förklaring. Det var inte en känd faktor att hela besättningar ägnade sig åt dans som en slags debreefing. För dem var det som en ritual för att förena gruppen in i en lättare stämning som tidigare präglats av upplösning och hädanfärd. Visst var alla dödsfall fiendens men det skapar ändå en kraftigt negativ psykologisk stress. Taccer var den enda i Andra Commandot som inte plågades av sådana psykosomatiska faktorer. Han saknade helt enkelt den genen. Den var förädlad och borttagen ur sitt sammanhang i själen. Det hade Commandot sett till då han uppstod. De andra i gruppen hade tagit för vana att han var rätt oberörd av all förödelse. De blev själva på olika sätt bedövade av all dödsbringande aktivitet som aldrig verkade ta slut. Ingen kunde däremot orka hålla på i den takt som Taccer höll på när han stred som värst. Då var de glada att det var en maskin som höll honom sällskap mitt i stormen.
-Frågan kvarstår, sa Err. Err stannade upp precis som om han fick tillbaka minnet av en hemsk händelse. Varför kommer de ta Raó ifrån oss?
-Frågan är alltså vad Sklir har hamnat i för trubbel? Tar svarade själv på frågan. Jag hoppas inte de försöker pracka på oss något gammalt skit som ingen vill ha. De har ingen som vill hantera ett fartyg som inte går att styra.
-Jag vill ha ett sådant fartyg, sa vänster Glok.
-Inte jag, sa den andra piloten.
De tittade på varandra och blev uppmärksamma på att de aldrig hade varit oeniga om något av vikt. Detta gjorde dem synnerligen pålitliga i deras sysselsättning, att framföra en farkost från A till B.
Aha, intressant! Taccer bad om att få en förklaring till deras splittring. Vänster Glok tog till orda. Translatorn fick jobba för högtryck då Vänster Glok, även kallad VG, var ivrig att berätta om alla obetydliga detaljer på skeppet Sklir.
-Tvillingmodulär drift tar oss 700 gånger snabbare till en plats i denna galax. Det kraftiga skrovet på ett Intramodulärt skepp är ingenting mot det kraasuppladdade höljet som omger den direkta perimetern. Den gamla kvanttekniken är ersatt med flermodulärat, ett supervapen. Mörk materia. VG verkade upprymd.
-Den är en opålitlig skrothög. Höger Glok höjde rösten. Vi vet att Sklir tog över striden vid Krt m Ba i systemet Oov. Ingen har lämnat en fullständig rapport. HG blev tyst. Gloken verkade irriterad. Man kunde skönja det på det lågt grymtande hummandet som var ett slags kännetecken för ett ilsket tillstånd. Om man inte visste det kunde man tro att en Glok nynnade på en sång eller något liknande.
-Varför är det negativt med ett skepp som tar kommandot när besättningen inte utför order? VG hade tagit upp tråden igen. Det finns bättre sätt att transportera sig igenom kosmos men inte säkrare. Titta på sekvensen från Krt m Ba som jag hämtat från Andra commandots inre flöde.
-Den visar inget intressant. HG stängde av uppspelningen med en kvick rörelse. Vi vill inte ha ett skepp som beter sig på något annat sätt än ett dött skrov. Det är vi piloter som ska ha befälet över farkosten inte skeppet som styr alla andra.
-Sluta! Nu får ni berätta vad som gör Sklir till en tvedräkt mellan er. Taccer sa det med ett lugn som inte kunde missförstås. De hade avbrutit med deras göromål och var vända mot piloterna. Detta kunde bli en intressant förklaring.
-Vi har alla läst rapporten och de flesta i Commandot kan räkna ut att det inte står allt som hände i de grå filerna. Tar behövde inte lägga till mer otålighet i sin röst. De flesta var mer otåliga än han.
-Den officiella sekvens som figurerar i rapporten finns tillgänglig för alla inom Andra Commandot. Jag vet att det finns en rätt och riktig version. VG gjorde en konstpaus.
-Jag… HG började ta till orda.
-Det finns en version som refererar till alla händelser. Den har jag vetskap om. Det var en av teknikerna som klev fram. Den dök upp med smutsiga verktyg bakom alla då den hade kommit upp från Oksos lastplats. Jag var där när det hände. Tekniker hade inget direkt utseende. De var avsedda att inte sticka ut i omgivningen. De var framtagna för att snabbt kunna ge support till allt tekniskt arbete som, så att säga, krävde en mer teknisk lösning. De hade ett metallskelett med biologiskt skal. En tekniker var egentligen ett stort skåp av allt man kunde behöva vid reparation och underhåll. Kärnan var en smal rullande vagn utan extremiteter. EAI var väl utvecklat i deras flöde. I skåpet fanns det mesta för att applicera på vagnen för bästa funktion. Oftast brukade tekniker se ut som en humanoid som satt i en rullstol utan ben med tre armar. Dessa var tekniker från Commandot. De kunde även slåss.
-Aha! Nu förstår jag ingenting. Tar gick för att möta teknikern. Hur kan detta vara möjligt? Vad jag kommer ihåg så står det ingenting om att du var med i den striden.
-Det stämmer. Det står ingenting om det i min sammanfattning. Vi fick order om att inte informera någon förrän det framfördes av Andra Commandot. Det är tre av oss tekniker som fanns med på Sklir av denna besättning. Err ställde sig upp.
-Det låter planerat, tycker jag. Han kastade sin arm i luften som i vredesmod.
-Det är möjligt, men vad går den planen ut på i så fall. Vi har piloter som vet mer än de säger. Nu får vi veta att vi har tekniker som vet mer än oss andra. Det känns inte bra. Taccer kliade sig på hakspetsen och pekade med ett finger mot huvudbryggan. Min fasa är att det finns mer att få reda på vid mötet med Andra Commandot. Vi ska snarast avrapportera. Akrodoot har säkert svar. Jag kan vänta på dessa tills vi kommer till mötet. Vad säger ni andra? Det blev tyst i ett par sekunder. Nå, vad säger ni? Upprepade han sig.
-Jag vill veta det när det är dags. Vi väntar. Schsh hade tagit till orda och då brukade ingen avvika från hans uppfattning. Kan vi se till att vara förberedda på mötet så har vi inget att förlora. Jag föreslår att teknikerna redogör för deras del och piloterna ger oss sin information. Därefter kan vi vandra in till mötet med gott mod. Alla nickade utom teknikerna. De var redan på väg att sammanfatta en detaljerad beskrivning av vad som hänt vid striderna i systemet Oov.
-Den sekvens som visar hur Sklir förflyttades bör visas i sammanhang med den formella rapportens sekvens. Vänster Glok var envis. Höger Glok grymtade.
-Bra, gör så. Vi samlas vid bryggan för en titt så snart ni är färdiga. Err hade inte tålamod att vänta. Ta oss till mötesplatsen, Andra Commandots armada.
Nu satte ett febrilt arbete igång. Man ville få rätsida på en fråga som ställts. Tidigare fanns inte frågan. Den hade väckts av Akrodoot och den klumpiga ordern, att de skulle byta skepp. Informationschefen hade ett annat syfte. Akrodoot ville inte att besättningen skulle ställa sig frågan varför någon annan skulle vilja ha Raó. Den frågan skulle säkert framställas senare på mötet. Andra Commandots armada var den största sammanslutning av farkoster som fanns i galaxen. Endast Commandots bas hade fler operativa delar men då var de utspridda och vissa markbaserade. Andra Commandots Armada var den taktiska enhet som drev igenom order för Commandot. Armadan var kraftfull och sträckte sig över stor rymd. De ockuperade ofta ett helt system och dess utbölingar såsom kometer och mörka systerplaneter. Ingen annan än de som hade tillgång till informationsflödet visste hur många farkoster som fanns i fas med de markstridande förbanden. De var endast Armadans piloter som hade access. Alla var Gloker. Det var en bra plan. Kaos är en bra plan.
På Raó var de flesta samlade på bryggans främre del. Raó var ett stort fartyg. En Intramagnetar hade stora ytor och vida utrymmen för besättningen att rumstrera i. Bryggan var den mest användbara. Där befann sig piloterna placerade vid 10 optiska 3Dskärmar. Det var en dubblering på grund av risken att någon skulle slås ut av en träff från penetrerande vapen. Den taktiska besättningen befann sig oftast vid ett par skärmar, ledningsplatsen, som även fungerade som bord. Där kunde de se allt i 3D vid behov. På båda sidor om ledningsplatsen fanns utrymme för samling eller möte. Just nu var de samlade för att bevittna Sklirs varande med en optisk ljusbärare. Alla hade möjlighet att se sådana sekvenser som spelades upp med ljusbärare i sina visir. Visiren fanns alltid som en del av besättningars omedelbara närskydd. Visiren var materialiserade från utgångspunkt där varelsen hade sina ögon eller liknande synorgan. Det övriga närskyddet fanns som skydd mot tryck och strålning i form av ett omgivande fält av metalljoner.
-Alla är här, sa Tar. Nu kör vi.
-Då kommer vi visa båda sekvenserna parallellt. Där det finns skillnader kommer den ena att stoppas. Den officiella bär Andra Commandots logo. Den vi redigerat har löpande tid i underkant. Vi ber er ha överseende för den usla kvalitén. Vi kan däremot vara säkra på att det är rätt och riktigt även om det fortfarande kan saknas något i den äkta sekvensen.
-Hur är ni säkra på äktheten. Err ställde en rättfärdig fråga. Svaret kom innan Err avslutat sin mening.
-Den är från Akrodoot. Höger Glok antydde en aning stolthet.
-Är den utlämnad av…Vänster Glok avbröt Schsh.
-Vi hittade den. Vi vet att han kommer upptäcka det men inte förrän vi träffas. HG verkade faktiskt stolt då man kunde urskilja en ton i talet som inte gick att missta sig på.
-Nu kör vi, sa Tar igen. Han ville verkligen veta något om det fartyget som han skulle vara besättning på.
Det genljöd ett hiskeligt bröl från lastdockan som Okso befann sig på. Alla förstod att Okso var lika otålig som Tar. Taccer skrattade och slog sig för knäna när han satte sig på en brits.
-Det här kommer att bli intressant.
Sekvensen strömmade ut och blev ett spektakel. Den tog inte lång tid. De delar som inte var intressanta snabbspolades. Alla visste att de delarna var redan kända men behövdes visas för kollationera med minnet. Den första del som avvek var en mycket liten skillnad. All dokumentering som gjordes i strid hade både information om detaljer och överskådlighet. Data visades om allt som var statiskt och fluktuerade. Sklir hade förflyttats utan att det kommit order från bryggans ledning. Vid vissa tillfällen kunde detta accepteras. Då det förestod en fara så ska ett fartyg skydda sig själv och sin besättning genom omplacering från faran. Sklir hade dragit sig närmare mot fienden. När sedan striden hade hettat till på marken och fienden fått ett övertag då tog helt plötsligt Sklir en ny vändning. Den normala reaktionen på en övermäktig fiende är att en besättning som tar ett gemensamt beslut att rädda det som räddas kan, vid en sista strid. Så hände också här. Vi ett speciellt tillfälle som hade redigerats bort hade Sklir dragit sig närmare fienden så pass nära att det var ett direkt hot mot uppdraget. Normalt skulle andra och mindre fartyg ge sig in i striden för att försöka ta ut de soldater och maskiner som kunde räddas. Därefter skulle fienden eller vad striden nu stod förgöras med andra medel. I detta fall var det Mader som fick överläget. Det var en olycklig situation. Särskilt som alla hade mycket svårt att följa fiendens rörelser. Någon hade felberäknat stridens händelseriktning och då tog vändningen inte lång tid på sig. Sekvensen tog alla in i bataljens hetta. Fler understödsskepp drog sig närmare sammandrabbningscentrum. De hade för avsikt att evakuera de förband som fanns på planeten i en slutlig drabbning. Sklirs besättning hade varnat för att gå in för nära. Det fanns indikationer på att motståndaren inriktat sig på att vilja dra till sig så mycket förband som möjligt. Indikatorerna ledde till att man började leta efter bakhåll, fällor eller andra taktiska försvarsförsök från fienden. Det var inte känt att Mader skaffat sig vapen från Commandot i hemlighet och gömt dem. Ingen hade hittills sett skillnad på det försvarstorn som, just nu stod och dödade Mader. De andra mindre förbanden hade övergett den då det inte fanns personal vid pjäsen. Efteråt hade man insett att man tyckte att detta torn kunde avvaras tills avgörandet skulle stå. Vid det tillfället skulle beslut tas om det var värt att hämta från striden. Tornet hade man förbisett då det fortfarande försvarade platsen det var stationerat på. De Mader som anföll dödades. Det fanns dock något som avvek i uppfattning. Sklirs intresse verkade vara sammandrabbningen vid tornet. Den egentliga striden stod på en plats en bit bort just då. Besättningen handlade som de flesta skulle ha reagerat. Anpassning skedde för att försöka hämta hem så mycket soldater som möjligt. Maskiner kunde avvaras. Den sista striden skulle ske och Sklirs sensorer verkade ge besättningen fel signaler. Det redan kraftigt utsatta skeppet låg alldeles för nära bataljens hetta. Piloterna försökte tolka informationen från Sklir men missade att se den gömda agenda som Mader hade förberett för alla. Ingen vill hämta det ensamma tornet. Alla borde vara inställda på att få bort soldater från marken. Denna del hade tagits bort helt av Andra Commandot. Man hade lappat ihop en historia som verkade visa en hjältemodig insats men som gick i stöpet. Då man insåg från besättningar i de större skeppen att ingen skulle klara sig så förberedde man en direkt utrotning med alla medel som fanns till buds. Det var mycket ovanligt att en storskalig utrotning ägde rum pga av vimlet av planetariska delar som skulle sprida sig i normalrymden. Allt skulle förintas i en enda jättesmäll. Räddas de som räddas kan. Tyvärr var alla de förband som skulle bli kvar tvungna att offras. Innan det beslutet kom så skred Sklir till handling. Eftersom besättningen inte verkade förstå uppmaningen att det lilla försvarstornet var en fara så tog skeppet över och skickade genast ut energiimpulser för att hindra tornet att användas. Impulserna var av en sådan sort att de kunde sätta visst maskineri ur spel för en kort stund. Tornet var i själva verket en hemsk uppfinning av Mader för att sprida smitta till Commandot. En ny typ av maskinsmitta som skulle spridas genom denna fasansfulla fälla. Sklir hade upptäckt detta men kunde inte se vad det var för fel på försvarstornet. Det verkade som den mekaniska delen av tornet hade inte anpassats för den mikroelektriska styrningen. Sklir hade en uträkning som ingen annan gjort. Mader lurade alla. Dödade sina egna för att avleda en manöver. Manövern var att anfalla i ryggen när alla var upptagna med evakuering. Detta skulle Sklir sätta stopp för. Besättningen var nu mycket stressad. Bryggan hade varit skådeplats för mycket upprörda soldater. Skeppet hade öppnat eld mot ett ensamt torn på fel plats. Man hade insett vad som hände för sent. Tornet hade inte kunnat användas av Maderförbanden. Sklir hade gjort det obrukbart i tillräckligt lång stund för att själv ta sig fram för att kunna förstöra det med projektiler från egna försvarskanoner i skrovet. Det märkliga var att Sklir försökte hindra informationsflödet hos det skepp som ledde denna operation. Anledningen var att inte sprida fel budskap till andra förband. Det skulle kanske skapa panik eller framkalla felaktiga beslut. Just då var de en panisk tillställning på bryggan. Ingen kunde ge eller få info om någonting av besättningen. När de ledande Mader som observerade Sklirs agerande så försökte de förskräckliga att sätta stopp för överlöparen. Planen var att fördela smitta till Commandot via denna strid. Det var en nattsvart plan. Ingen skulle märka något innan det var för sent. Antrogener hade en givits en olycklig egenskap. Normalt sett var antrogener vanligt maskinkodvirus som lätt kunde stoppas av antigener med fotoniska egenskaper. Dessa muterade strängar av RNA hade förmågan att infiltrera metall. Mader ansåg att detta var en betaprototyp som kunde ge utslag. Chansen var 1:1M. De hade redan sitt eget ord för detta spridningssätt men Commandot hade inte haft oturen att få kunskap om det än. Det fanns inte misstankar av någon fara hos Commandots forskare för ingen hade lyckats genomföra något liknande ens under labbförhållanden. Klonrobotar hos Mader hade velat använda detta nya antrogen i projektilvapen men inte lyckats framställa tillräckligt stabila infiltreringar…än. Sklir hade nu tagit en kurs mot platsen för vakttornet som var nära marken. För att sätta stopp för de projektiler som kom surrande genom atmosfären anslöt sig Mader nära tornet. De skulle förhindra stridsspetsarna att nå sitt mål. Ur marken strömmade kraftiga bestar för jobbet. På en plats i riktning mellan målet och Sklir hade Mader en överraskning. De kraftigaste av anfallsmonster som kunde uppbringas sköt upp ur marken för att förhindra det annalkande fartyget. Skurarna av automateld från skrovkanonerna ändrade riktning. Nu hamrade de sönder den kvicka offensiven från underjorden. Ur en sista ansträngning klamrade sig tre fast vid Sklirs yttre skrov. Två av dem förintades direkt vid kontakt med den yttre skölden. Den tredje hamnade innanför och kunde ta sig an all bestyckning som fanns synbar. Besättningen hade varit så vaken att de skickade ut den sista Ksokanen som var fortfarandefunktionell. Den striden blev kort men innan den kunde starta så hade monstret krossat tillräckligt med material och utrustning för att nästan strandsätta Sklir på direkten. Ksokanen som kom till undsättning blev så skadad på grund av att piloten inte lyckats ansluta sig på rätt sätt i det hysteriet som ägde rum inne i fartyget. Man beslutade att låta Ksokanen ta sig parallellt med Sklir för att komplettera försvaret av den omedelbara periferin. Från att anfallet från marken företogs så var allt över innan Sklir hade nått halvvägs till det egentliga målet. Tornet var förskansat med en stor ansamling Mader. Det såg man inte. Inte på radar heller. Men inga projektiler nådde fram. Sklir hade allt uträknat. Besättningen hade inte blivit informerad att fartyget avsåg att störta rakt ner i gyttret av klegg med lemlästade Mader. Tornet skulle avmaskeras och stoppas. För tillfället var de andra skeppen väldigt förbryllade av händelseriktningen som verkade peka till lydnadsbrott eller kanske revolt. Varför anföll Sklir sina egna? Allt skulle få en smaskig förklaring inom kort. De som inte var upptagna med att förbereda utrotningen av planeten var uppmärksamma på Sklir. De var endast ett fåtal. De övriga var på väg att bli evakuerade eller kvarlämnade. En ny huvudstyrka hade anlagt sina vapen så att total utrotning snart skulle kunna starta. Då brakade Sklir in i hopen av kroppar invid försvarstornet. Fartygets yttre skydd annihilerade många men det var Ksokanen som byggde sig som en galionsfigur som sopade sönder de mesta med osmobomber. Allt gick på en bråkdel av en blinkning. Slutligen nådde Sklir fram till tornet och stoppades upp av allt bråte som fanns ivägen. Den totala inbromsningen var så kraftfull att besättningen trasades sönder direkt. Ksokanen som frontade tornet klövs i flera delar. Det var beräknat av de båda fartygen. Nu kunde Sklir analysera sammansättningen av tornets egenskaper för att konstatera felets art. Det var inte som Sklirs analys förväntade. Det var värre. Sklir hade endast en minimal chans att få veta hur allt skulle sluta. Detonationer kunde öka risken av en möjlig spridning. Därför startade alla motorer med tvillingmodulär i ett försök att bränna eller pulvrisera omgivningen. Tyvärr skulle allt som fanns i närheten hettas upp och detonera om inte skeppet förflyttades snabbt från platsen. Det fanns ingen återvändo. Den slutgiltiga utraderingen hade startat utanför atmosfären. Sklir startade alla sina driftsverk så ett slags omgivande kraftfält omgav fartyget samtidigt som all materia under atmosfären fick reagens med dess antagonist, antimaterian. På den tiden hade Andra Commandot materiaimplodering som utradering av stora kroppar i den sista stunden. Det var tur för Sklir. Den bräschande periferi som omslöt det trasiga skrovet fungerade som en primärladdning åt materiareagensen. Antrogenerna kom aldrig till användning. Tornet och en stor krets av mark runt platsen försvann utan ett spår. Sklir tog sig aldrig ur den slutliga förstörelsen men klarade sig undan med en liten marginal. Det var då man började få den rätta informationen om vad som föregick dessförinnan. Allt censurerades och Commandot tog hand om de eller det som inte gick att censurera. Sklir var nu i ett vägskäl. Antingen skulle Commandot omintetgöra alla spår efter historien eller så kunde de använda skeppet i ett nytt syfte. Skeppets flöde av teknisk och strategisk så väl som taktisk natur var formidabel. Det fanns en chans att låta en farlig besättning bli mästrad eller mästra denna stridbara farkost.
-Hur skulle man kunna förstå det? Hur… Hade det någonsin läkt ut? Tar var irriterad och förvånad på samma gång.
-Det hade vi fått tag på, lita på det. Det var bara en fråga om tid. Err var inte lika irriterad men Err kunde inte för sin värld förstå hur det var möjligt. Den gamla krigaren hade fasat över att Mader någon gång skulle få fram ett sätt att sprida en smitta direkt på ett objekt.
Alla andra delade samma fasa. Soldater som hade deras träning fick all information om framsteg i någon riktning angående Maders krigföring. Ksokanförband hade högsta prioritet och ansågs vara spjutspetsar i taktiken mot dessa fiender. Taccer försökte med en ny inrikting.
-Vad jag förstår så kan detta skepp mer än jag hoppas på. Med eller kanske till och med utan piloter och besättning.
Glokerna grymtade. Dock inte på något uppmuntrande sätt.
-Vi har all anledning att försöka dressera oss så vi blir ett och samma party. Alla verkade begripa vad Taccer sade. De hade begripit att Okso var en speciell maskinvarelse och att Sklir verkade fungera på ett liknande sätt. Multianpassat till alla situationer. En underbar sammansättning av egenskaper för strid och krigföring.
-Vad säger ni? Vad det klokt av Akrodoot att hålla inne med underrättelsen? Schsh hade för avsikt att skaka fram en och annan åsikt. Jandshens otålighet var inte så framträdande men ingen ville låta svaret vänta på sig.
-Det var oklokt att försöka hölja händelsen i dunkel. VG visste inte riktigt vad som skulle vara lämpligt att säga. HG höll med i alla fall.
-Det hade varit klokare att ge oss en bra förklaring av striden vid Krt n Ba innan man försökte pracka på oss Sklir utan förklaring. Taccer gjorde en gest som antydde att någon annan skulle försöka hålla med. Tar hängde på.
-De har något annat i görningen. Det är något som de vill att vi kommer på själva. Jag tror att de vill frammana något som är uppenbart men inte syns ännu. Tar satte sig ner och lade armarna i kors över bringan. Det kan ha varit en slags protest men i så fall var det mot Commandot. Err hoppade upp.
-Japp, det är klart. Alla såg på Err med positiv undran. De vill att vi ser sensmoralen av Sklirs uppträdande. Den har vi nog alla börjat behandla i våra centrala enheter. Det finns även en submoral till detta.
-Aha, förklara. Schsh blev intresserad.
-Ett fartyg är så bra som besättningen klarar av att driva kriget. Däremot så är en besättning så bra som ett fartyg kan hantera en situation. Det finns även en nivå ovanför det. Sensmoralen är att om ett fartyg och en besättning överskrider sin befogenhet eller begåvning så kan det förenas till en enhet som agerar över förväntan men med ett slags beräknande av Commandot. Ett oslagbart team. En hjälteskara.
-Det finns alltid hjältar. Tyvärr är de oftast döda. Legender finns bara i minnet av sitt döda jag. Schsh ville inte dra ner stämningen men kände av erfarenhet att det bara fanns ett sätt att reagera. Varför skulle man vilja veta att man hade hjältar i nya kläder innan de kunde prova kläderna?
-De vet att vi redan skulle kunna tänkas göra galna saker. Det kör på ett gammalt koncept. Man ökar risken med något som redan är beprövat. Det har både Sklir och den 17:e visat. Taccer ville gärna höra den submoral som Err verkade ha på tungan.
-Det finns en parameter som inte har beräknats av Commandot. Detta är min tanke om submoralen. Visst har Akrodoot förvissat sig om att vi klarar av dyrbar tid i viktig strid. Vi klarade av det på samma sätt som Sklir. Genom att överbrygga taktik, bryta regler och skapa kaos utan dess like. Ur det kommer framgång utan något like. Andra Commandot vill ha risken att vi blir ett team som gör mer än de har planerat. Att vi balanserar…nej, att vi överträder i alla avseenden det som gör att framgång tvingas att visa sitt sanna ansikte.
-De vill att vi gör något oprövat och fullständigt vrickat. Samtidigt testar de nya konfigurationer och sammansättningar som gör oss omöjliga att styra. Taccer hade fått upp tråden.
-De kommer att försöka ha oss under kontroll så länge det går, sa Tar. Sedan kommer de bara att hålla sig undan och hoppas på att inget går illa. Om det går bra så har de allt att vinna. Om det går riktigt illa så kommer de inte att kunna stoppa oss. Det är en risk de nog får ta.
-Det här är något som vi får fundera på över tiden. Taccer fick ett mer allvarligt utseende än han brukade ha. Jag föreslår att alla skriver ner sina tankar och försöker sätta ner dem i våra normala strategier för krigföring. Vi kommer att behöva alla tänkbara förklaringar och frågor vi kan presentera inför Akrodoot när vi träffas på mötet. Innan det så behöver vi ändå försöka samla tankarna till en samlad idé som vi kan ha en gemensam linje att gå på.
-Det är med blandade känslor som jag försöker inse Andra Commandots avsikter. Om vi är helt fel ute, vad har de för planer för oss egentligen? Tar hade inte lust att försöka vara lugn och sansad. Det kanske inte var så bra att vi försökte ta reda på alla fakta. De fakta vi har kan man inte påstå vara välgrundade, eller hur? Han vände sig mot Taccer. Tar kände ett stort förtroende för honom och det visste Taccer.
-Vi kan vissa saker väldigt bra. Om vi börjar fundera på vad det är som vi gör så bra så skulle det bara sätta griller i huvudet på oss. Taccer fick ett par ansiktsuttryck som svar på att det sista han sa inte var helt klarlagt. Jag menar att vi inte ska försöka analysera sönder ett bra arbetssätt som fungerar. Ni ska se att allt kommer att falla på plats efter vi träffat Akrodoot och denna soldat som är en aning intressant.
-Det är kanske det som Andra försöker med, försöka knäcka en besättning som snart kommer att sättas på större prov. Det vore en sista koll för dem på att vi arbetar bra under alla olika förutsättningar. Errs röst sänktes till en viskning. De lurar oss, sätter…eh, griller i huvudet på oss. De kollar oss.
-Ja, det stämmer säkert. Då har vi än mer en chans att försöka ta oss ur det levande och vid god vigör, eller hur.
Taccer fastställde att de inte hade en uppsjö av alternativ utan ville att de, på det sätt alla var bekanta med, försökte ta sig i kragen och föra in viljan och informationen i deras gemensamma bas för tankar och åsikter. Debreefing har alla sidor som behövs för att vara en god sed efter en krävande diskussion eller sanslös strid.
Alla som befann sig på bryggan utbytte några ord med varandra och tog sedan upp sina sysslor för att fortsätta förbereda sig inför nästa strid. Verksamheten krävde av dem att de alltid var klara för strid. Det var dem. Alltid. Men det fanns ofta en tendens att vilja finslipa smådetaljer. Återställande av ammunition och energistatus gjordes samtidigt vid embarkering eller under korta stridspauser. Rengöring var sällan nödvändig då skyddsfälten runt allt och alla vid strid skapade en barriär runt dem. Inget fastnade på en yta som inte var en egentlig ytla. Då och då kunde enstaka projektiler eller annat skräp passera dessa skyddsfält. En studs på pansaret var allt som brukade hända och sedan briserade eller förbrukades smutsen på insidan av skyddet. På ett skepp fanns det alltid små maskiner som höll rent och joniserade luften tillsammans med luftströmmar i fläktsystem. Inget krafs eller någon prydnad gjorde sig besvär på eller runt i krigiska fartyg. Allt som fanns var fast monterat eller fastspänt med strappar eller magnetisk emulering. Själva bryggorna på krigsfartyg kunde jämföras med en gymnastiksal. Den var tom så länge det inte fanns någon inuti dem. När så personal eller maskin befanns sig på plats så anpassades utrustning och inredning. Rummet var konstant men inget var sig likt beroende på vem som var där. När krigsfartyg inte var stationerade för ombyggnad eller större reparationer så fanns alltid minst ett par piloter ombord. De befanns sig för det mesta på bryggan när de var ombord. I vissa fall så var de aldrig någon annanstans. Det var fallet för Glokerna på Raó. Anledningen att de var fast i skrovet hade en enkel förklaring. De var uppkopplade till alla kontroller via deras kropp. Kroppen utgjordes av ett stycke. Gloker hade inget att sitta på eller stå med så man brukade fästa dem till något stolsliknande så de kunde göra det de var bäst på, hantera ett skepp i strid och otid. En annan fördel var att Gloker alltid var två. Tillsammans var de mer effektiva än 10 andra piloter. Om den ena skadades allvarligt eller dog på posten så klarade den överlevande av sin, eller rättare sagt deras uppgift ett bra tag till innan den blev ersatt. De var inga tvillingsjälar men de hade en medfödd förmåga att simultant kunna förbättra och använda alla normala kroppsliga och tankemässiga funktioner om de var två. Ingen hade dock sett tre Gloker som arbetade tillsammans som piloter. Det fanns däremot hela skepp som fungerade som ett och en besättning. Dessa skepp var få under Commandot och då de opererade så var de alltid strategiska underrättelsecentraler. Ingen annan varelse var så suverän när de var så många som arbetade tillsammans på ett ställe. Vanligen så blev operativa eller strategiska förband mindre effektiva som grupp då de översteg antal över 20 soldater. Alla i en besättning, som på taktiska krigsfartyg som Raó, hade en eller flera id-minnen i sin personliga utrustning. Den innehöll krypterad information om varelsen och var placerad någonstans i kroppen då id-minnen hade möjligheten att transportera sig i något slags omlopp kroppen som existerade i just denna kropp. Normalt sett skulle man se en sådan nära hjärnan men all information utbyttes med en slags radiovågor som både fartyg och soldater fått lära sig att tyda. Då en besättningsman klev in på bryggan så visste funktionerna om vilken eller vilka som klev in och förberedde ommöblering. Med ett kommando kunde soldaterna ändra detta men det var ovanligt då man inte gjorde något annat än stred. Bryggornas konfigurering bestämdes av moduler som var inordnade i finurliga hissystem. All inredning kom fram ur väggar och golv efter den typ av brygga som var mest effektiv beroende på för tillfället inrymmande personal på bryggan. Glokerna på Raó tänkte inte ens på att det susade lite när paneler och visningsskärmar gled tillbaka i golvet och väggarna efter de flesta lämnat bryggan. Belysningen sänktes och det verkade nästan som rummet blev mindre. Det passade piloterna bra. Just dessa två ville helst inte att någon skulle störa dem när de gjorde var de var bäst på, att framföra en dödlig farkost till nästa plats för gällande uppdrag. Nu hade de koordinaterna för platsen för mötet och arbetade för att allt skulle gå så smidigt som möjligt för att komma dit. Det var en bra bit dit. Sträckan utgjorde inte en direkt parameter på tiden för transporten. Det fanns alldeles för mycket skräp eller himlakroppar i vägen och krökningen av rymden samt eventuella avtal om passage genom territorier måste hållas. Om det var bråttom så fanns alltid ett annat sätt att förflytta sig. I strid kunde fartyg som var utrustad med tvillingmodulär drift hoppa genom subpassager i rymden. Det blev en kortare restid vid den typen av teori men den faktiska sträckan var längre. Det berodde på att subpassager inte hade relativ tid utan var sammankopplade med strängar av W3. Strängteorin var inte den enda astrofysiska lagen som härskade men den enda man förlitade sig på och som kunde utgöra grund för transport och beräkning av tid samt händelser som inträffade om man ville använda sig av en linjal för någon slags tideräkning. I denna galax så hade man fastställt W3 som en faktor att lägga sin tillit till vid skapandet av en enhetlig struktur för sammanhållning och gemenskap i det kända universum. Taccer stod och lyssnade. Han hade stannat till i en korridor som ledde till hangaren. Han slöt ögonen och hörde det svaga ljudet av tinnitus. Ett vindbrus blandat med ett högfrekvent oljud. Tillsammans var det ett välbekant men en ibland irriterande tillvaro. Han hade gett sig själv möjligheten att få det vid skjutövningar med projektilvapen. Smällen var tillräckligt hög för att knäcka den första isen på en sjö. Han hade inte insett förrän senare att den även knäckt delar av hans hörselorgan. När han stod och lyssnade så väntade han på ett obekant ljud. Det var därför han stannade mitt i gången. Något hade pockat på hans uppmärksamhet. Någonting hade stört den normala ljudmiljön. Vanligtvis så fanns det ljud på ett krigsfartyg som utgjorde dagliga inslag för alla i besättningen. Utsändningar av information, klang av verktyg eller Ksokaners oroliga beteende och möjligtvis en och annan ordväxling mellan soldater. Detta ljud som Taccer hade observerat var mer främmande än känt. En av teknikerna kom rullande men stannade vid tecken från Taccer. Hans arm stannade i den positionen, utsträckt och nästan hotande. Där var det igen, ljudet fick honom att minnas träningen. Även om det var länge sedan så kunde han så väl komma ihåg den orytmiska klangen av metall som avmagnetiserades. Han lyckades hindra sin ingivelse till larm och avslöjande, vände på klacken, sänkte armen och vinkade teknikern vidare. Själv tog han vägen tillbaka till bryggan. Innan han klev in så kunde han förnimma bryggans inredningssystem. Då blev hans plan att försöka kliva lugnt och sansat fram till den strategiska plattform där han kunde se planritningar och visa detta för andra. Plattformen såg ut som ett bord. Glokerna var lika upptagna som vanligt. De hade knappt lagt märke till att Taccer stegade in. Han tänkte att det fanns ett sätt att få dit delar av besättningen utan att någonting verkade konstigt. Nu var han säker på att han kände igen ljudet från då han lystrade till det i korridoren. Han fick ett par tänkbara scenarion framför sin syn. Ingen verkade särskilt tilltalande. Plötsligt kände han att skrovet liksom skakade till. Farten sänktes snabbt. Oljudet av skeppets nödlarm började tära på allas hörsel. Raó bromsades hårt. Flera av besättningen var på väg in till bryggan. Taccer hade skrivit något på den liggande bordskärmen, främmande objekt utanför – jag undersöker – bemanna stationer. De mötte honom löpandes i motsatt riktning. Glokerna började härja i munnen på varandra. Det framgick att de var uppjagade men än var det inget vettigt som framkom. När Taccer kom fram till hangaren så möttes han av synen av flera tekniker som irrade omkring. Okso var borta, porten var till hälften öppen och det var en enorm röra i hangaren. Taccer förstod att något hade lockat ut Okso ut ur hangaren. Han blev kallsvettig. Ändå fick han känslan av att något verkade ok och inget fanns att oroa sig för. Då ljöd en skarp signal genom skrovet på Raó. Alla fick veta, Okso hade fått tag på ett främmande föremål utanför skeppet.
-Finns det någon plats att nödlanda på? Taccer ställde uppenbart en fråga till piloterna.
-Nej, det finns inget annat än rymdgrus inom loppet av en inflygningssekvens.
-Vi kan behöva hjälp från Commandot. Err väntade på de andras svar på hans påstående. Alla avvaktade. Taccer hade hoppat in i en evakueringsdräkt och var på väg ut genom en sluss.
-Se till att beväpna er och gör er klara till strid på plats. Klart skepp! Ordern repeterades.
Schsh började med att försöka få kontakt med Commandot men Glokerna avbröt hans manöver.
-Vi vet att det är en plan för angriparen att vi ska sända meddelanden till Commandot på krypterad kanal. Vi behöver stänga av allt och få tag på det som försöker suga i sig vår information. Vänster Glok vände sig mot Schsh som nickade till svar.
Ett brak genljöd i skrovet. Okso landade vid det som var fienden. En sond, en spionsond hade tagit till flykt vid en av partikelkanonerna. Sonden hade endast ett syfte att inhämta info och bekräfta samma info om det gick. Sekundärt var det bra om den kunde vara hel och funktionsduglig under uppdraget. Raós hastighet var så låg att det gick att förflytta sig för Taccer med jonmotorerna som fanns i dräkten. Han såg på avstånd att Okso skickade ut en klo för att greppa något som han inte såg. Något som verkade gömma sig. När han kom fram såg han vad det var.
-Någon har sänt en spionrobot till oss. Okso håller på att gräva fram den just nu. Inspektera skrovet för att spåra fler av dem. De kommer sällan ensamma, har alltid kompisar med sig.
-Då finns det ett robotskepp inom räckhåll för Raós spektrumsensor. Sensorer åker aldrig för egen maskin. De skjuts iväg från ett robotskepp på en kollisionskurs i vår bana. Tar hade redan satt igång skanningsproceduren.
-Är det någon som vet om de jävlarna försvarar sig? Frågade Err.
-Det är ingen som har fått tag på några innan de självdestruerar, replikerade Taccer.
Ksokanen skimrade till då närskyddet tändes med ett morr. Den stora stridsmaskinen hade lagom fått tag på spionen när den detonerade, rättare sagt imploderade i ett skarpt gult sken. Smådelar studsade mot Taccers dräkt. Taccer svor högt men var redan på språng.
-Har någon lyckats hitta någon annan gynnare än?
-Gör inkräktaren orolig genom att stressa den lite, sa Tar som verkade upphetsad av läget.
Okso visste redan hur man stressade upp intelligenta maskiner och drog iväg ett par målsökande projektiler på måfå. Glokerna skrek till av skräck då de insåg att stridsspetsarna var på väg mot skrovet. Det kunde vara mycket oklokt att gräva hål med vapen mitt ute i ingenstans. Okso var dock inte annat än inriktad på att fånga in dessa små sonder som kunde tänkas husera någonstans i närheten av dem. Plötsligt smattrar hans mindre partikelvapen. Det syntes att projektilerna var riktade mot ett mål som sakta rörde sig i någon riktning eller mot sin egen förstörelse. Nästa snabba gula sken blixtrade till efter ett par fullträffar.
-Det var en till, sa Tar. Vi behöver få en hel så det går att kontrollera varför de är här.
-Jag tror att Okso har bestämt sig att göra slut på de som finns kvar. Taccer flåsade lite. Han sprang eller snarare flög mot en punkt på skeppet som han misstänkte att hysa en sond till.
Tar bekräftade problemet.
-Det finns fem robotskepp inom Raós skannerområde. Sen ligger det en sond och lurar nära den plats som du, Taccer är på väg mot.
-Jo, jag ser den och jag hoppas att jag hinner före Okso. Taccer var bekymrad. Fick Okso sonden inom sina projektilvapen så var det slut på manicken.
-Okso, vänta! Taccer skrek till och svor sedan en kaskad. Vi behöver den för att rekonstruera situationen.
Ksokanen sprättade upp höljet av pansar på spionsonden för att inte låta den kvida ett sista meddelande till sina kontakter långt bort. Glokerna hade stört ut all kommunikation. Därefter imploderade den i tusen bitar.
-Du borde hålla den i styr, sa Schsh i internsystemet.
-Säger du det? Taccer var en aning ironisk i sin antydan.
Ksokanen bekräftade sitt beslut med att bränna upp resterande delar som satt fast i Raós skrov med halostrålar från en av drivmotorerna.
Det såg inte så bra ut för robotarna. De hade kommit för nära en stridande enhet och påverkat den enheten. Det fick man inte göra enligt antalet. Robotarna visste detta men riskerade överträdelser genom att försöka få in så mycket information som möjligt. Allt de visste var bra info även om det inte var bra info för de själva. Taccer funderade på orsaken till Oksos beslut att förgöra sonderna. Han hade inte tappat kontrollen på Ksokanen men han hade inte styrt den i en viss riktning eller hindrat den från alternativ. Taccer visste att om en så väl avancerad maskin inte fick fritt spelrum så kunde det hindra dess utveckling. Utvecklingen mot en mer sofistikerad dräpare. Samspelet mellan pilot och maskin var i synnerhet viktigt för alla aktiviteter. Speciellt de aktiviteter som innebar att uppehålla sig i stridigheter.
-Underhållsrobotarna har försvunnit ur hangaren. Err stod vid inslussen och mötte upp Taccer. De vägrar att gå tillbaka. Jag hoppas att de går att skrämma tillbaka på samma sätt som Okso skrämde kretsarna ur dem. Hur är det med dräkten?
-Fint, bara fint. Okso är på väg runt Raó en extra gång. Försäkrar sig om att det inte finns något mer som vi har missat. Taccer såg på Err att han var lite konfunderad. Hur är det själv? Han klev ur evakueringsdräkten och slängde det som fanns kvar av den i en kontainer.
-Glokerna säger ingenting. Schsh är irriterad men inte överraskad. Tar är fullt sysselsatt med annat. Err gjorde en paus.
-Men du då? Är du orolig att Okso gör som han vill utan pilot? Taccer undersökte Errs utseende efter nya uttryck.
-Nej. Taccer, du vet att jag är att lita på. Jag vet att du fungerar på bästa sätt men jag vill försäkra mig om att du har koll på Ksokanen. Den är specialklonad, det vet jag. Jag vet också att den är den enda i sitt slag. Det vet jag beroende på att jag varit med från början och sett den göra vad den ska. Efter du tog hand om Okso så har den förbättrats till den milda grad att jag hoppas att det fortfarande går att lita på den.
-Då vet du också att jag står i konstant kontakt med den. Inget går förlorat mellan oss och det den ena gör och förnimmer analyseras även av den andra. Det han framlade var fakta samtidigt som de begav sig till hangaren.
De passerade ett gäng tekniker eller som Err brukade namnge dem, underhållsrobotar. Err beordrade dem att återgå till normal funktion eller bli skrot och reservdelar till Ksokanen som verkade ha oroat deras etnoartificiella lilla hjärna. Err gillade inte robotar men visste att man behövde dem till många saker som inte gjordes lika bra av vanliga varelser med muskler eller något liknande som rörde lemmar.
Okso landade mitt på hangarens största yta utan slammer. Drivmotorerna surrade som ett par stora fläktar. Det lät inte mer om Ksokanen bara behövde hovra eller förflytta sig utan någon större last. Oksos torrvikt var trettio ton men verkade mycket då den vecklade ihop sig till en kub. Där den nu stod mitt på hangargolvet så såg den ut som ett par staplade och illa målade kontainrar. En behändig sak att ha på sin bakgård i fall att det skulle bli jobbigt. Tar klev in på hangaren och sneglade på teknikerna som rörde sig oroligt och på avstånd från Ksokanen.
-Allt bra? Fick du dem Okso? Tar log med den fula skapelsen till matintag han hade. Okso valde att låta Taccer berätta anledningen till bärsärken.
-Jag skulle inte kalla det nöjd, sa Taccer, men vi fick god hjälp av piloterna som stoppade all trafik på alla band som finns. Tar avbröt.
-Det skulle jag vilja veta hur det gick till. Tar fick ett ok från bryggan på lägsta möjliga ljudnivå.
-Vi förstod att något var fel då de gjorde bort sig. Okso registrerade att de omgrupperade sina placeringar till förmån för ett nytt beslut. Det blir en annan nöt att knäcka.
-En vad för något, frågade Schsh nyfiket. Är inte ett nöt mat?
-Jag menar att det får vi lämna till Glokerna att fundera ut. Taccer kliade sig på pannan. Var hade han fått det uttrycket ifrån? Glokerna hade redan svaret angav de snabbt i kör.
-Robotarna omgrupperar medan vi talar. De tar till flykten ur våra sensorers räckvidd, piloterna sa att vi ändrar rutten en aning så Raó skulle slippa att hamna i kollisionskurs med dem. Åtminstone om Raó hade räknat rätt.
-Det verkar som de inte vill hamna i närheten med oss. Taccer var arg och visste att detta skulle få allt att ta längre tid än beräknat. De omvägar man var tvungna att ta skulle hindra dem att komma till mötet på utsatt tid. Okso reagerade på att Taccer indikerade ilska och viss tvehågsenhet och for upp för att förberedas på strid. Orden borde komma inom kort. Taccer registrerade denna begivenhet med ro. Han hade blivit varse att den 17:e som nu var den främsta och värsta Ksokanen vädrade en viss sinnesstämning hon honom och reagerade på detta som sig bör. Det fanns dock ett illvarslande scenario som man inte ville skulle inträffa. Att Taccer inte gav order om nedtrappning av vapenskramlet och lät Ksokanen härja fritt tills det uppmärksammades av piloten. Det var välkänt att en Ksokan kunde till tillfoga en massa skada på allt och alla innan den valde att lägga ner vapnen. Då fanns det helt enkelt inte något att skjuta sönder inom synhåll och bortom horisonten. Han drog efter andan och gav efter för den centrala muskelrörelse som var signalen för Okso att landa och ladda om. Han gav även order till teknikerkadern om full service enligt reglerna vid slut- och återstrider. Det var inte vanligt att de fortsatte att slåss efter en eller flera planeter gav vika efter slutstadiet. Då fanns inte så mycket av fienden kvar. Möjligtvis ett par evakueringsskepp men oftast intet och noll.
-Vi han ut igen eller är han bara kaxig? Tar var lite vitsig för han visste att Taccer kunde tolerera det utan problem. Tar mötte honom i en korridor i mellanskeppet.
-Nej, tack. Inget mer just nu. Det var jag som glömde av mig och brusade upp vid åtanken på att bli fördröjd av maskiner som försöker ställa till problem. Vi kommer att behöva ta hand om detta vid ett senare tillfälle.
-Vad är det för fel, frågade Schsh. Han var på bryggan och var fullt sysselsatt med att återskapa signaltrafiken mellan sonderna och robotskeppen.
-Vi är på väg till er. Det var inget speciellt, tror jag. Taccer var lite osäker då han kände att något inte stämde. Det verkade som Okso hade lite mer att förtälja honom. Han tvärstannade och for runt mot Tar.
-Har inte Glokerna fått in all trafik än? Taccer blinkade inte. Glokerna svarade på direkten att deras arbete var slutfört och höll på att analyseras just nu. Taccer hoppade till utan att blinka. Tar kände fruktan komma hasande mot honom då han tänkte på Ksokanen. Okso brakade till i hangaren och fick Glokerna att börja pladdra om fel och problem med hangarens hållbarhet. Nu gick allt väldigt fort. Taccer var redan framme vid hangaren och skrek till Ksokanen samtidigt som han anlade fler av de muskeltekniker han hade för att avbryta Okso. Den förödande stridsmaskinen var i full mundering och var beredd till fight, igen, på rekordtid. Err började ta över rollen som stirdsledning på bryggan. Schsh avbröt sin verksamhet. Då en Ksokan gjort ”klart skepp” utan order från någon var det fara på färde. HG var den första att bryta tystnaden i uppladdningen.
-Okso har uppfattat en annan typ av signal, en ny kommunikation som inte används av oss eller någon av våra Commandon. Piloten var märkbart uppjagad och blev mer och mer aktiv. Har Ksokanen fått andra signalinstrument är Raó? En tekniker svarade snabbt och monotont.
-All kommunikation sker med eller via Raó. All annan signalering kan ske på ett sätt som bara finns på Ksokaners intraband. Den är till för utbyte av information mellan skepp och Ksokan vid krig. Inte vid stridspauser eller regenerering.
Ett svagt pip hördes efter all signalering från tekniker. All besättning hade för vana att lyssna färdigt på tekniker då de ville dela med sig. Det var alltid matnyttig och viktig information.
-Nu vet jag! Taccer hade fått Ksokanen att lugna ner sig. Maskinen hade vecklat ihop sina burkiga extremiteter och hovrade strax ovanför hangargolvet.
-Det är något som har fångats upp hos Okso och finns i B-loggen.Taccer avvaktade ett tag som för att vänta på mer.
-Vad? Vad är det som har fångats in? Err var snabb i frågan.
-Nej, inte fångats in utan plockats upp i transmission på det intraband som teknikern talade om. Det är något som stör och är akut och prioriterat. Kan ni ordna med överföringen om jag låter öppna en ny kanal? Glokerna förtog direkt och bekräftade förfrågan med att starta en kanal och invänta. Taccer gick fram på det sätt som Osko och han kommit överens om. Ksokanen tog tag i honom med kablarna och kopplade på piloten. Det stramade till om hans kropp då anslutningarna drogs åt. Cockpit var förseglad. Piloten var engagerad. Situationen var aggregerad. Han bad Ksokanen att lämna ett spår öppet till minnet där B-loggen fanns. Glokerna som satt och höll linan tillgänglig begärde tillträde och väntade på bekräftelse på vederbörligt sätt. Okso var snabb och effektiv. Glokerna hade fått allt i ett nafs. De begärde att någon annan tog tag i rodret under tiden de analyserade denna ström av information. De såg direkt att den kom från Robotskeppen. Där fanns det inget tvivel och ingen tvivlade på det. Alla visste men inte vad.
-Vi tar en sväng. Jag vill bränna av lite krut. Min vän är en smula haussad. Det blir som en patrull fast ute i ingenstans. Err och Schsh klargjorde ett okey från bryggan och Tar tog över rodret. Tekniker blandade sig in i leken.
-Var vänlig och prova den förbättrade joneffekten på drivmotorn. Teknikern var torr men trevlig.
-Mer än gärna, sa Taccer och brände ut genom slussen. Raó skakade till precis efter en av teknikerna varnade för jontrycket som skulle pressa sönder hakarna på slussens låsuckor.
-Sätt igång och reparera, meddelade Err. Gör det snabbt och innan de kommer tillbaka. Ett gäng tekniker dök upp och startade restaureringen.
Glokpiloterna var duktiga på djupanalyser med hjälp av processernas flöde men hade ett par hjärnor som tänkte på bättre sätt och uteslöt mer inaktuell inforation. Nu var de mer än upptagna av de anrop som gjordes via servicekanalerna. Alla ansåg att det var spännande men var själva absorberade av annat och litade på Glokernas kunskaper. Err och Schsh var införlivade i nya transportrutter till mötet vid Andra Commandot. Platsen för mötet var hemlig för alla som inte var operativt aktiva. Platsen var på en samling av stationer och skepp som kunde utgöra en slags bas och var det på sätt och vis. Andra Commandots operativa utgångsläge varierade med rumtiden. Hela installationen var uppdelad i 10 taktiska delar. Var och en av delarna kunde utgöra en egen taktisk och operativ enhet. Sammanslagningen var bra för logistik, transport och försvar. Detta var grundregeln för ett högkvarter. Lätt att försvara och svårt att förgöra. Rumtiden som kunde göras flexibel med tung materia och antimateria. Problemet var att skapa en nollpol av antimateria som den fördelsamma tunga materian kunde samspela med. Förenandet av delarna var komplicerad och tog mer tid än var som kunde vara nyttigt i orostider. Grundregeln gällde och då hade man funnit att detta var det mest säkra sättet att värna sig mot fiender. Det kunde vara så att de som inte var fiender såg att det fungerade väl och gjorde sig inget besvär att försöka bli fiender. Platsen, som just nu var Andra Commandots högkvarter, varierade inte utan omgrupperades vid slumpartade tider. Ingen visste egentligen var Andra Commandot höll till utan de försåg sig själva med orientering om var alla andra enheter befann sig. Raó hölls orienterad om var AC var stationerad vid denna omedelbara tid. Err hade lagt ut en möjlig transportplan som kunde ta dem dit och Schsh hade gjort en likadan, men baserad på att de skulle ta itu med Robotarna på vägen. Tar var fullt upptagen med att bli uppdaterad med strider på andra platser. Raó skötte sig inte självt men Tar visste att Glokerna hade sådan koll att de inte lämnade allt åt Tar att ta hand om. Piloter hade koll på allt som skulle göra på ett skepp under transport. Med hjälp av skeppets logiska processer och flödet så skulle en varelse kunna sköta allt som fanns att göra för att man skulle komma fram och vara där i tid. När det var krig så fanns så mycket annat att tänka på. Då underlättade det att man kunde vara två om saken. Vid strid så var ingen sysselsatt med något annat än att understödja den taktiskt stridande enheten. För Raós fall var det Ksokanen. Taccer var i ful färd med att besiktiga Raó okulärt och med spektrumsensorer. Okso hade lagt in en färdväg runt skrovet som kunde liknas vid ett nystan. Det var oregelbundet och hattigt. Det passade Taccer bra. En utmanande tur med hög fart. Sensorerna skulle med lätthet plocka upp något om det fanns något att identifiera. Det som gjorde allt lite spännande var att Ksokanen susade fram på minst minimala avstånd från skrovet och detta gjorde sensorerna mer effektiva. Piloten hade för avsikt att träna manuell drift av Ksokanen utan eldgivning eller beskjutning. Det var lätt. Därför ökades farten med det dubbla och säkerhetsavståndet minskades till ett minimum. Glokerna tyckte inte om det men hade slagit av alla mätare som varnade för tryck och yttre påverkan på skrovet. Tar fick med jämna mellanrum förklara för Raós system att allt var normalfall och att det inte var någon fara med Ksokanen eller Taccer. Err hade även fått tystat ner tekniker som avrådde det våldsamma framfaradet på så nära avstånd från skrovet.
-Metallföroreningar, möjligtvis efter den andra sonden, bortrensade. Taccer gav kort info om vad han gjorde. Annat skräp! Taccer lät Okso perforera högen av sten som samlats i en fördjupning på skrovet med ett finkalibrigt partikelvapen. Det ryckte till i teknikerna när det skramlade till i stommen. Taccer lugnade ner besättningen med att det bara var sten och ingenting annat. Nu var det pulver.
-Allt klart. Inget att rapportera. Hur ser det ut på avstånd? Vi vill inte ha några fler överraskningar av plåtburkar med dåligt uppförande.
-Det kommer vi inte få. Jag har ändrat på kalibreringen av de sensorer som har med det att göra. Err fattade sig kort. Alla visste att det skulle fungera som Err ville. Okso befann sig utanför slussen igen och kontrollerade om reparationerna var klara. Taccer visste att risken att de ruckade på något när det for ut genom öppningen var överhängande.

(fortsättning följer...)

Kriget rasar...